Att få demonstrera känns så självklart att vi glömmer bort möjligheterna

Ibland undrar jag om vi inte tar väldigt mycket för givet, som till exempel rätten till att demonstrera. Att kunna gå ut på gatan, hålla i ett plakat som har en kritisk text och ropa något budskap – det känns så självklart att kunna göra allt detta.

Född och uppvuxen i Sverige, bott några år i England, ja att få och kunna demonstrera har aldrig varit några konstigheter. Sedan ser jag ett reportage på nyheterna, läser ett blogginlägg eller en tidningsartikel som den i dagens SVD och blir påmind om att denna självklarhet för mig är inte så självklar för många andra. Tar vi i Sverige för givet på den, vad som tycks vara självklart, rätt att få och kunna demonstrera? Är det något positivt eller negativt att vi tar det för givet?

Förstår vi och tar vi verkligen till vara på den möjlighet som vi i Sverige har, nämligen att vi kan och får demonstrera utan att riskera att polisen kommer och arresterar oss? Vi får gå samman och säga ifrån när vi tycker att någonting är fel men frågan är, hur ofta gör vi det? Ibland undrar jag hur många av oss som verkligen har varit ute och demonstrerat mot det som vi anser är fel. Tyvärr tror jag att det är vanligare att man sitter på ett fik och klagar på allt som är fel med sina kompisar än att man deltar i en demonstration eller manifestation för att visa makthavare orättvisorna.

Jag blir alltid lika berörd när jag läser eller hör om människor och organisationer som trotsar förbud och istället går ut på gatorna och genomför fredliga demonstrationer och manifestationer. Idag blev jag berörd när jag läste om Las Damas de Blanco i SVD. För några veckor sedan läste jag detta blogginlägg om Ljudmila Aleksejeva och är fortfarande imponerad över hennes styrka. När man läser och hör talas om sådana här människor så kommer alltid tankarna och funderingarna tillbaka. Jag börjar återigen undra om vi inte har glömt bort vilka möjligheter en demonstration kan ge, när vi tar rätten för demonstration för givet.

Intressant? Läs då SVD och Kalle Kniivilä.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s