Kommer vi att ha några politiker i framtiden?

Kommer vi att ha några politiker om 20-30 år? Varje gång kvällstidningarna fyller sina löpsedlar med information om politiker som de har grävt fram, så har jag ställt samma fråga. Kommer det verkligen finnas någon som vill arbeta och engagera sig politiskt i framtiden?

Vem kommer att vilja lägga ner tiden och engagemanget när man riskerar att få hela sitt liv utmålat i tidningarna? Självklart bör media granska våra politiker och självklart bör vi människor få veta ifall politikerna har begått brott under deras mandatperiod och när de är förtroendevalda. Däremot tycker jag att det är fel när media gräver fram nyheter om saker som en politiker har gjort i tonåren när personen kanske inte hade en tanke på att arbeta politiskt i framtiden.  Jag anser även att det är fel av skriva om personers privatliv innan man faktiskt kan bevisa att personen har begått ett brott.

Fortsätter media och även vi, för det är ju trots allt vi som köper kvällstidningarna, i samma takt – ja vem kommer då att vilja engagera sig politiskt i framtiden? Människor kommer att behöva bestämma sig redan i tonåren att man vill engagera sig politiskt i framtiden och därmed även se till så att man alltid är politisk korrekt i alla sammanhang, twitter, facebook, på sin blogg, när man skriver uppsatser i skolan och så vidare…… ifall någon journalist skulle bestämma sig för att gräva fram dina åsikter 40 år senare. För inte får man byta åsikt? Inte får man ta till sig ny kunskap och kanske göra en ny bedömning i en sakfråga?

Intressant är det även att läsa Niklas Ekdals funderingar kring Littorinskandalen och vårt politiska system, där han bland annat skriver:

”Utan att moralisera över vare sig kvällspressen eller Sven-Otto Littorin kan man dra en och annan slutsats av exemplet Per Albin. Vuxna människors privata och frivilliga relationer mår bäst av att vara privata, för skrapar man lite på ytan är bara de onormala normala. Politiken mår bäst av att utgå från sakfrågor.
Att publicera uppgifter om en ministers sexköp är rätt och riktigt eftersom det är ett brott, om man har bevis. Att skriva artikel efter artikel om en ministers uppslitande vårdnadstvist (Aftonbladet), eller hans ”sex-chatt med okända kvinnor” (Expressen), är det inte.”

Jag tror att det är viktigt att vi alla funderar över vem vi verkligen ska ta de politiska besluten. Någon som aldrig har gjort ett enda misstag och varit perfekt i hela sitt liv eller någon som lever ett normalt liv som innehåller misstag som man lär sig från?

Även Mary Jensen är inne på samma spår där hon på sin blogg skriver:

”Tonen mot offentliga personer blir allt hårdare. Inte minst mot politiker som vi betraktar som några högre stående varelser som vi har all rätt att skära i strimlor om de inte beter sig exakt som den Barbie och Kenbild vi vill ha av dem. De får inte förhäva sig, de får inte slösa med skattepengar, de får inte tro sig vara mer än vi andra – däremot ska de vara bättre än oss. Det hänger inte ihop. Det är omänskligt. Man kan undra när det blev så här?”

Idag är endast 3,3 procent av landets förtroendevalda i kommunfullmäktige mellan 18-25 år. Fler behövs ifall vi ska kunna ta över 40-talisternas politiska engagemang i framtiden. Men vem vill engagera sig politiskt i dagens klimat?

Läs gärna andra bloggares reflektioner kring detta: Ana Gina, Andrea s Froby, Marcus Grundén,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s