Även om floden delar på sig så måste man hålla kursen

P1000656

För några veckor sedan var jag i Oxford för en reunion med några av mina kurskamrater från Peace Studies. Vart vi alla är idag, ett år efter vår examen, är väldigt olika. Hippie i Indien, en som arbetar för en välgörenhetsorganisation för människor med funktionshinder, en annan som håller på och blir revisor, och en fjärde – som startar upp en egen välgörenhetsorganisation.

Och så jag.

Helgen i Oxford var underbar på många sätt och vis, men framför allt påminde den mig om att “även om floden delar på sig, så måste man hålla kursen”.

Och det blir lättare att hålla kursen när också får folk visar uppskattning för ens engagemang. Vi gör det för sällan. Jag tror dock att vi måste göra det oftare, visa att vi uppskattar när någon engagerar sig. För så fort man får höra att någon har uppmärksammat ens engagemang så ökar viljan och motivationen till att fortsätta engagera sig, till att fortsätta hålla kursen.

Åtal får inte tysta ner människorättsaktivisters arbete i tjetjenien

Igår gick Amnesty ut med kritik rörande åtalet mot Oleg Orlov, rysk människorättsaktivist och chef för den ryska människorättsorganisationen the Memorial. Amnesty kräver att åtalet läggs ner omedelbart. Orlov som är åtalad för förtal av Tjetjeniens president Ramzan Kadyrov och riskerar tre års fängelse.

Orlov anklade Kadyrov i juli 2009 för att ligga bakom kidnappningen och mordet på Natalia Estemirova.

Amnesty understryker att människorättsförsvarare har rätt att informera om de grova människorättskränkningar som fortsätter i Tjetjenien. Lagar om förtal och ärekränkning ska därför inte användas i försök att tysta deras arbete, som redan innefattar trakasserier, skrämselpropaganda, hot och mord. Människorättsaktivister i norra Kaukasus har under en lång tid utsatts för starka påtryckningar på grund av deras arbete. En rad politiker, däribland premiärminister Vladimir Putin i januari 2010, har sagt att människorättsorganisationer ska ha möjlighet att bedriva verksamhet i regionen. Trots det utsätts människorättsaktivister fortfarande för trakasserier och hot i Tjetjenien.

Intressant? Läs då mina tidigare inlägg om att “the memorial är nominerad till nobels fredspris 2010”, “viktigt att vi stöttar de i Tjetjenien och Ryssland som arbetar för fred” och  “Human Rights Watch uppmärksammar hur världen verkar ha glömt bort Tjetjenien”

the memorial nominerad till nobels fredspris 2010

Samtidigt som man läsa om hur internet har blivit nominerat till nobels fredspris, så är jag uppriktigt glad över att samtidigt få veta att den ryska människorättsaktivistgruppen The Memorial har blivit nominerad också. Ärligt talat så hoppas jag verkligen att de vinner årets nobelpris.

Erna Solberg, the head of Norway’s Conservative Party, put forth Russian human rights activist Svetlana Gannushkina and Memorial, a prominent rights group she works with.

Gannushkina heads the Civic Assistance Committee, which works under the auspices of Memorial primarily for the rights of migrant workers. Memorial, a frequent critic of the Kremlin, says the high-profile murder of Memorial rights activist Natalya Estemirova in July 2009 and the December 2008 raid of its St. Petersburg office by Russian authorities are among the many injustices it’s faced because of its dogged activism.

"These are people who are at the forefront of human rights and are putting their lives at risk for their work,"

Läs mer här.

ge människor vård efter behov, inte utifrån medborgarskap

Tyvärr så tror jag att man aldrig kan sluta kämpa för mänskliga rättigheter, inte ens när de respekteras och följs i det land som man bor i. Här i Sverige har de flesta av oss det väldigt bra. Tyvärr så har dock inte alla här i Sverige samma rättigheter.

Jag blir därför glad när jag läser om hur det faktiskt finns engagerade människor som vill ändra lagen och se till så att mänskliga rättigheter verkligen gäller alla människor i Sverige. Man vill ändra lagen så att vård ges till människor utifrån behov, och inte utifrån medborgarskap.

Att grundläggande mänskliga rättigheter ska gälla alla oavsett härkomst är något som borde vara självklart men inte är det, inte ens i Sverige. Situationen för papperslösa flyktingar har den senaste tiden fått berättigad större uppmärksamhet, bland annat i DN och Rapport, vilket vi välkomnar och hoppas leder till att fler får upp ögonen för dessa annars ofta bortglömda människor.

Andra som skriver om detta är: Klamberg, Rydberg, Gustavsson, Cwejman

Det är dags att säga hejdå till kärnvapen

P1000583

I Almedalen tidigare i år var jag på ett på säkerhetspolitiska sommartorget och seminariet: Kärnvapen – vinna eller försvinna? Om FN:s generalsekreterare Ban Ki-Moon får bestämma så är det dags för kärnvapen att försvinna.

Under sitt besök i Nagasaki idag så sa Ban Ki-Moon att det “enda sättet att säkra att sådana vapen aldrig mer används är att eliminera dem alla.”

Kanske är det bara jag men det verkar vara mer positiva antydningar, förhoppningar och tro idag än för några år sedan. Förra året pratade USA:s president Obama om sin vision om en kärnvapenfri värld. Idag uttalar sig Ban Ki-Moon att man bör eliminera alla kärnvapen.

Jag tror verkligen inte att kärnvapen kan lösa de stora hoten mot mänsklig säkerhet och därför är det dags att säga hejdå till kärnvapen!

Intressant? Läs då DN, SVD, Aftonbladet, Ban Ki-Moons tal i Nagasaki och Peacejam om human securiy.

vatten är en grundläggande mänsklig rättighet

När jag vrider på kranen så är det så självklart att vatten ska komma. Jag tänker inte ens på det, jag bara vrider på kranen och inom ett par sekunder har jag fyllt mitt glas med vatten.

Bara idag så beräknas det att kvinnor har spenderat mer än 200 miljoner timmar på att hämta och transportera vatten till sina hem.

Ett, två, tre.
Ytterligare ett barn har dött någonstans i världen på grund av förorenat vatten.
Enligt en rapport från UNICEF och WHO så dör tusentals barn varje dag, på grund utav sjukdomar som är kopplade till förenat vatten, och dessa liv hade man kunnat rädda genom rent vatten.

Jag blev därför glad när PeaceJam tvittrade om att FN numera anser att vatten är en grundläggande mänsklig rättighet. Vad jag inte förstår är hur Sverige valde att lägga ner sin röst. Inte förstår jag heller hur länder som USA, Storbritannien och Australien lade ner sina röster.  Att vatten anses vara en grundläggande mänsklig rättighet innebär ju att man kan fokusera arbetet och biståndet med att se till så att de 900 miljoner människor som idag lever utan rent vatten en dag kan få tillgång till rent vatten.

Nyligen skrev Gorbatjov varför det är så viktigt med tillgång till rent vatten:

 “As population growth and climate change increase the pressure for adequate water and food, water will increasingly become a security issue. As global temperatures rise, ‘water refugees’ will increase."

Vatten är en mänsklig rättighet även för dem som inte föddes i ett land där man kan ta för givet att det kommer vatten så fort man vrider på kranen.

Intressant? Andra som skriver om detta är bland annat: Kalles blogg, Sommestad, the HR blog,

sju år tidigare så var det omöjligt – Idag är förbudet mot klustervapen en verklighet

2007 blev jag inspirerad av en kvinna som heter Jody Williams. Hon var förbannad, passionerat förbannad. Jodys passion, tro och hopp för en bättre värld smittades av sig och jag skulle nog inte sitta och skriva dessa blogginlägg om det inte var för hennes engagemang som var otroligt inspirerande.

Jody Williams lyckades få med sig organisationer och människor runt om i världen och tillsammans lyckades de få till ett avtal där landminor förbjöds. 13 år senare, så träder förbudet mot klustervapen i kraft. Jag skrev om detta igår. Efter att ha sett EU ministern Birgitta Ohlsson sitta i morgonsoffan i SVT och berätta att Sverige kommer att ratificera avtalet under hösten, så blev jag ännu mera hoppfull.

Varför jag vill att klustervapen ska förbjudas? Se gärna denna youtube video som dels innehåller en intervju där man förklarar att för sju år sedan var detta avtal overkligt men tack vare människors engagemang så har man nu ett avtal. Som jag har sagt tidigare, engagemang är värt väldigt mycket.

Ett steg i rätt riktning när förbudet mot klusterbomber träder i kraft

Idag träder förbudet mot klusterbomber i kraft. Sverige har skrivit under konventionen men ej ratificerat den vilket innebär att man inte måste följa överenskommelsen. I mars skrev jag ett blogginlägg där jag var kritisk till att Sverige inte ratificerar avtalet, då Storbritannien gjorde det.

Att ratificera avtalet innebär:
Förbud mot användning, produktion, lagring och försäljning av klusterbomber.
Förstörelse av lager av klusterbomber inom åtta år.
Rensning av landområden som är nedsmutsade av klusterbomber inom tio år.
Stöd till människor och familjer som fallit offer för klusterammunition.

Jag tror att avtalet är ett första steg i rätt riktning, även om inte länder som Ryssland, USA och Kina har skrivit under avtalet. Nu är det dags för Sverige att också ta steget, att ratificera avtalet som man faktiskt har skrivit under.

Varför jag tycker detta avtal är viktigt? Läs gärna pressmeddelandet som ICBL skickade ut där de skriver om avtalets betydelse. “The Convention on Cluster Munitions will enter into force on 1 August 2010, thus becoming binding international law. It is the most important disarmament and humanitarian convention in over a decade.”

 

Intressant? Läs då ariklarna i DN och SVD som tar upp detta samt andra bloggar som skriver om avtalet: Cornocopia, Chefsingejören, Wiseman’s wisdom och Audita.