Skamligt att Sverige inte ger vård till alla som behöver det

Det har snöat ute hela morgonen och det verkar inte sluta snöa heller. Tyvärr medför snön att folk halkar och kanske har otur att göra illa sig. En del skadar sig så pass att de måste uppsöka läkarvård. Dock finns det människor i Sverige som inte kan söka vård. Jag har tidigare skrivit om hur papperslösa människor inte har rätt till vård och hur jag tycker det är oförskämt att vi svenskar som pratar om människors lika värde och mänskliga rättigheter skiljer på människor när det gäller något så humanitärt som vård. Vård ska ges efter behov, inte efter medborgarskap!

Häromdagen kunde man läsa en debattartikel skriven av människor som representerade flera svenska organisationer – bland annat Röda korset och Läkare i värden – där man anser att det är “skamligt att Sverige inte ger vård till alla som behöver det”.

Det är glädjande att fler höjer rösten för människors rätt till vård. Tyvärr så behöver fler engagera sig i denna fråga, särskilt i tider då det finns politiker som anser att papperslösa inte ska få sjukvård på samma villkor som du och jag. Detta kan man läsa om i SVD idag. Skrämmande.

Vård ska ges efter behov. Vård ska ges till alla människor. För bara för att andra har haft oturen att hamna i andra delar av världen så betyder inte det att de är mindre värda. Utan vård ska ges efter behov, inte efter medborgarskap!

Läs gärna även Frida Metsos, ordförande för FARR,  debattartikel “Sverige har övergett asylrätten”. Mycket intressant!

Annonser

Inspiration av andra kan hittas alldeles i närheten

2008 var jag i Los Angeles på the International PeaceJam Conference och träffade bland annat Melody, en brittisk tjej vars engagemang för världen och ungdomar är helt fantastiskt. Nyligen drog hon dessutom igång InspirEngage.

Runt om i världen finns det massor av inspirerande människor. Man måste inte alltid inspireras av popstjärnor, tennisspelare, statsministrar eller nobelpristagare. Inspiration kan finnas mycket närmare.

Idag så uppmärksammade Melody mig på ett citat av Ralph Nader som jag tycker är väldigt talande och som jag vill dela mer er.

"The true function of leadership is to produce more leaders- not more followers" 

– Ralph Nader

Ett globalt avskaffande av dödsstraffet är möjligt

Om någon hade för 200 år sedan sagt att man anser att dödsstraffet bör avskaffas, så var det nog många som ruskade på huvudet och ansåg att personen ifråga var naiv och alldeles för idealistisk. Idag är det ett undantag att människor blir dömda till döden. Två tredjedelar av världen har avskaffat dödsstraffet. Sverige gjorde det för 100 år sedan, är det inte dags för USA, Kina, Irak, Iran och Saudiarabien att ta steget och avskaffa dödsstraffet?

Jag kommer alltid att fortsätta kämpa för mänskliga rättigheter, nedrustning och fred oavsett hur många som skakar på huvudet och kallar mig naiv och idealistisk. Idag är det inte många som anser att de som kämpade för dödsstraffets avskaffande för 200 år sedan var naiva så vem vet vad människor kommer tänka om dagens människorättsaktivister…

Dock är det oroande att läsa hur undersökningar visar att det finns ett stöd för dödsstraff (ca 20 procent) bland svenska folket. Jag tror att det är viktigt att samtidigt som Sverige fortsätter kämpa för ett globalt avskaffande för dödsstraff även fortsätter i Sverige diskutera alla människors lika värde och varför dödsstraff är fel väg att gå.

Dödsstraffet är och förblir ett grymt och omänskligt straff. Vi måste fortsätta kämpa för att alla länder i världen avskaffar dödsstraffet. Att ge någon rätt att döda en annan människa strider mot de mest grundläggande humanitära principerna. Det är dessutom omöjligt att ändra, när det väl verkställts. Enligt Amnestys statistik så är det 58 länder som fortfarande anses ha dödsstraff varav förra året genomfördes det avrättningar i 18 av dem. Alltså, av cirka 200 länder är det inte i särskilt många länder som dödsstraff sker. Jag anser därför att ett globalt avskaffande av dödsstraffet är möjligt.

Läs Amnesty och UDs debattartikel “Förpassa dödsstraffet till historieböckerna

Läs mer om dödsstraffet på DN, Om dödsdömde Ray som friades

Andra som bloggar om dödsstraffet: RedaktionsbloggenTianmiDanskjaevelns exilblogg

Att samla in pengar till en toalett är inte särskilt sexigt

2008 var jag samordnare för en PeaceJam Slam konferens i England. Fokus på denna nationella konferens var att man skulle rapportera tillbaka till alla andra PeaceJam grupper från hela England om vad man har gjort, vilka problem man har haft och så vidare.

En skola berättade om hur man hade gjort research och tittat efter vad just de skulle kunna hjälpa till med och vad för slags hjälp som behövs. En del PeaceJam grupper fokuserade sina fredsinsatser på lokala saker men denna grupp blickade över gränsen. Denna grupp av ungdomar som var i gymnasieåldern hade reagerat på det faktum att många barn går i skolor där det inte finns någon som helst toalett utan man måste göra sina behov ute i skogen eller vid någon buske en bit längre bort och därmed riskera att bli våldtagna. En del väljer till och med att hoppa av skolan. Därför valde denna grupp att man ska försöka hjälpa en skola i Afrika (jag kommer inte ihåg exakt vart) med att samla in tillräckligt med pengar och sedan åka dit och hjälpa dem bygga toaletter.

Jag var väldigt imponerad och är det fortfarande. Nu när jag har lite mer erfarenhet av insamling så blir jag än mer imponerad. Att samla in pengar till någonting så “osexigt” som toaletter är otroligt svårt men dessa ungdomar lyckades. De byggde faktiskt toaletter till en skola. I över ett år engagerade sig dessa ungdomar med att planera och genomföra olika insamlingsprojekt för just toaletter.

Anledningen till varför jag skriver om detta är för att idag är det internationella toalettdagen. Enligt FN så lever 2,6 miljarder människor idag utan tillgång till toalett och en värdig hygien. Är detta okej 2010? Knappast. Fler borde inspireras till att vilja göra en insats som kanske inte är av den sorten som får rubriker i lokaltidningen men som gör en stor skillnad för andra människor.

Intressant? Läs gärna även debattartikeln av Ylva Jonsson (generalsekr. Action Aid)

Läs mer på DN och worldtoilet.org,

Förvånad över att Kina, Ryssland & Kuba inte vill fira Liu Xiaobo?

Jag har tidigare skrivit om hur Kina har hotat länder från att delta vid prisceremonin av Nobels fredspris i Oslo i december. Idag kan man i SVD och DN läsa vilka länder som nu väljer att avstå. Dessa länder är: Kina, Ryssland, Kazakstan, Kuba, Marocko och Irak. Jag är inte särskilt förvånad att dessa länder, speciellt Ryssland och Kuba,  inte vill fira och uppmärksamma människorättsaktivister som kämpar för yttrandefrihet.

Läs mina tidigare inlägg på samma ämne: Hur kan länder tveka till att vilja delta vid prisceremonin av Nobels fredspris?, Kasta brevet från Kina i papperskorgen!, och Agera för yttrandefrihet, agera för Liu Xiaobo

Hur kan länder tveka till att vilja delta vid prisceremonin av Nobels fredspris?

Kina har skickat ett brev  där man har hotat länder från att delta vid prisceremonin av Nobels fredspris i Oslo i december. Detta har jag tidigare skrivit om, då uppmanade jag länderna som har mottagit detta brev att kasta brevet i papperskorgen. Läs mer om det här.

Nu blir jag dock irriterad när jag läser att det finns länder som tvekar. Länder som fortfarande inte har svarat på inbjudan till Oslos rådhus den 10 december gällande huruvida de tänker delta när Liu Xiaobo får ta emot Nobels fredspris. Sorgligt nog får förmodligen inte Liu Xiaobo möjlighet att själv kunna ta emot priset. Jag förstår inte hur länder kan tveka till att delta vid firandet av att det faktiskt finns människor i världen som kämpar för frihet, yttrandefrihet, fred och mänskliga rättigheter. Om länder tvekar på grund utav brevet från Kina, ja då vill jag veta varför. Själv så anser jag att dessa länder ska kasta brevet omedelbart i papperskorgen, skriva under namninsamlingen för att frige Liu Xiaobo och gå på prisceremonin för att hylla inte bara Liu Xiaobo, utan även alla andra människorättskämpar runt om i världen.

Läs mina tidigare inlägg på samma tema: Kasta brevet från Kina i papperskorgen! och Agera för yttrandefrihet, agera för Liu Xiaobo.

Läs även SVD, DN, Aftonbladet, som uppmärksammar att flera länder tvekar till att delta vid prisceremonin.

Aung San Suu Kyi: Yttrandefrihet är grunden för demokrati

Aung San Suu Kyi om vad hon ser som sin framtida roll:

”I just think of myself as one of the workers for democracy. Well, better known, perhaps, than the others here in Burma but one of those working for democracy.”

Att Aung San Suu Kyi vill sätta sig ner vid förhandlingsbordet med den militära juntan som har hållit henne under husarrest i över 15 år är imponerande. Hon vill reda ut skillnader och hitta lösningar för framtiden. Jag inspireras av hennes drivkraft, att hon aldrig verkar känna att “det räcker nu” utan hon fortsätter kämpa för demokrati även om det innebär att hon riskerar att hamna i husarrest igen. Nu gäller det bara att resten av Burmas befolkning också inspireras av henne och fortsätter kämpa för demokrati, oavsett om Aung San Suu Kyi får fortsätta att vara fri eller inte.

The 65-year-old said freedom of speech was the basis of democracy, but warned a crowd of about 4,000 people in Rangoon that if they wanted change they would have to go about getting it in the right way.

”We must work together,” she told them. ”We Burmese tend to believe in fate, but if we want change we have to do it ourselves.”

Läs mer på BBC, DN, SVD, PeaceJam

En hjälte i Burma är fri

Det är lördag och Aung San Suu Kyi frisläpptes! Detta är väldigt goda nyheter. Ett steg i rätt riktning. Än vet vi inte om det finns några restriktioner men jag tycker ändå att detta är ett positivt tecken. Ett hopp har tänts för människor i Burma som kämpar för demokrati och mänskliga rättigheter. För även om Aung San Suu Kyi nu är fri så  får vi inte glömma alla andra människor i Burma som har dömts enligt luddiga lagparagrafer vilka ofta används av regeringen för att straffa fredlig politisk opposition. De usla sanitära förhållandena och bristen på mat gör fängelsevistelsen för de politiska fångarna extra hård. Många av fångarna är sjuka och får inte den vård som behövs. Under de inledande förhören är tortyr vanligt, men det förekommer även att fängelsevakter torterar fångar som bestraffning.

Att Aung San Suu Kyi är fri är ett steg i rätt riktning men vi får inte sluta glömma alla människor i Burma som kämpar för demokrati.

Läs mer hos Amnesty, på DN och SVD

Läs andra som bloggar om Aung San Suu Kyis frisläppande: MotpolCaroline Szyber, Akkomp,

Läs mitt tidigare inlägg om Aung San Suu Kyi: Ett hopp har tänts för för Aung San Suu Kyi

Kommer Kasjin att kunna skriva igen?

Igår hade jag ett frukostmöte med två väldig inspirerande personer. Allt jag kan säga om det mötet är att journalisters situation i Ryssland diskuterades. Det känns bra i alla fall. Att jag förhoppningsvis snart kommer att kunna säga att jag har gjort en insats. 

Jag har tidigare skrivit om det tragiska som Oleg Kasjin drabbades av. Att människor som arbetar som journalister ska behöva vara rädda för ifall de är näst på tur att bli mördade, kidnappade eller misshandlade – ja det är verkligheten för ryska journalister.

Idag uppmärksammar även SVD misshandeln på Oleg Kasjin som kanske aldrig mer kommer att kunna skriva igen. Ju fler som uppmärksammar hur man försöker döda det fria ordet i Ryssland desto större är chansen för att världens regeringar inte kan fortsätta blunda för det som pågår i Ryssland.

Även om Medvedev har gått ut hårt och sagt att brottslingarna ska hittas och straffas oavsett om de som misshandlade Kasjin är högre tjänstemän. Detta låter visserligen bra, men president Medvedev har reagerat likadant vid andra uppmärksammande dåd mot journalister och människorättsaktivister utan att någonting har skett.

Journalisten Andrei Loshak beskriver situationen i Ryssland så här:

Behind all the unsolved attacks and murders of journalists in recent years, including Politkovskaya, Estemirova and Beketov, we can see the involvement not of gangsters, but of high-ranking representatives of the regime. This is why no one has been punished and the guilty have not been found.

Läs mer i SVDs artikel, Sydsvenskan och  Opendemocracys artikel som alla  uppmärksammar Oleg Kasjin.

Andra som bloggar om Oleg Kasjin: Lindrig huliganismKalle Kniivilä, och Kalle Kniiviläx2

Läs gärna mina tidigare blogginlägg på samma ämne: Journalist i Ryssland är ett riskfyllt yrke och Man får bara skriva snälla saker om Putin

Ett hopp har tänts för Aung San Suu Kyi

Ett hopp har tänts idag. Militärjuntan i Burma har nu gått  ut och sagt att på lördag ska Aung San Suu Kyi friges. 1991 vann hon Nobels fredspris men har spenderat tiden sedan dess till mesta dels i husarrest.

Nyligen hölls det val i Burma. Sist det skedde var över 20 år sedan. Även om det var positivt att ett val hölls, så var valet långt ifrån ett fritt val. Valobservatörer och utländska journalister fick inte finnas på plats. Det var i princip ingen valrörelse inför valet. Inga affischer och inga debatter. 500 dollar var man tvungen att betala vid registreringen ifall man ville kandidera, vilket motsvarar en årslön i Burma. Kandidater som ville hålla möten var först tvungen att föranmäla dessa och oftast så godkändes de inte.

Jag tycker det är positivt att riksdagsledamöter i Sverige vill att Sveriges linje mot en av världens hårdaste diktaturer ska vara ännu tydligare. Sverige borde arbeta mer aktivt för att föra fram Burma och andra diktaturer på EU och FNs politiska agenda. Jag är ännu mer övertygad om detta efter att ikväll ha lyssnat på Alexandra Åhlen från SILC. Människor som arbetar för demokrati i diktaturer måste kunna känna att de har världens stöd. Demokratirörelser i länder som styrs av diktaturer arbetar under väldigt svåra förutsättningar. Vi borde åtminstone stödja dessa människor genom att se till så att Sverige tydligt visar sitt stöd genom att försöka få omvärlden till att sätta press på världens diktaturer.

Ett hopp har tänts idag. Kanske friges Aung San Suu Kyi på lördag, kanske inte. Jag håller i alla fall tummarna. Jag hoppas även att framtida val i Burma innebär att människorna i Burma har möjlighet att delta i ett demokratiskt och fritt val.

Läs mer om frigivningen av Aung San Suu Kyi på DN, SVD, på bloggen Iniskogen och Robert Hårds blogg