“I’m sick of people thinking that peace is kumbalaya”

Jody Williams är min stora idol och inspiration. Jag hittade detta roliga klipp där Jody Williams intervjuas av Craig Ferguson. Se det! Jody pratar om vad fred är, fredspriset och Nobel Women’s initiative.

“We were thousands and thousands of people who came together and did the extraordinary.”

– Jody Williams i intervjun om hur man lyckades förbjuda landminor.

Jody Williams gästar the Late Late Show och pratar om fred, nobelpriset och Nobel Women’s Initiative.
Annonser

TV4 nyhetsmorgon diskuterar våldet mot journalister i Ryssland

Om%20hotet%20mot%20ryska%20journalister

Tidigare idag så gästades TV4 tv-soffa utav TV4 reportern Stefan Nieminen och Amanda Lövkvist som bloggar på lindrighuliganism.wordpress.com Kolla in klippet om du vill ha en större förståelse/kunskap för det brutala våldet mot journalister i Ryssland.

Läs gärna mina tidigare blogginlägg som handlar om våldet mot ryska journalister: Våldet mot journalister i Ryssland, Kommer Kasjin att kunna skriva igen? och inlägget Journalist i Ryssland är ett riskfyllt yrke

Våldet mot journalister i Ryssland

TV4 rapporterar idag om att våldet mot journalister i Ryssland blir allt mer brutalare. Detta är egentligen ingenting nytt, utan något som jag har uppmärksammat här på bloggen. Att vara journalist i Ryssland är inget säkert yrke utan man kan riskera att bli misshandlad och mördad. Dessutom är det väldigt få brott mot journalister som klaras upp.

Vem mördade Anna Politkovskaja? Vem attackerade och misshandlade Mikhail Beketov så grovt att han blev rullstolsbunden och hjärnskadad? Ingen vet, utan detta är exempel på brott mot journalister i Ryssland som förblir olöst. Tyvärr så har våldet mot journalister i Ryssland pågått länge och det ser bara mörkare ut.

Läs gärna mitt gamla inlägg Kommer Kasjin att kunna skriva igen? och inlägget Journalist i Ryssland är ett riskfyllt yrke.

Läs mer om detta på bland annat Amnesty, Ryssbloggen

Öppet brev från grundaren av “Belarus Free Theatre”

Nedan finner ni ett brev från Natalija Koljada, en av grundarna till Belarus Free Theatre, teatergruppen som är känd över hela världen. Brevet var skickat till och översatt av infobelarus.nu och jag sprider detta brev då detta är verkligt. Sprid brevet du också! Det som pågår i Belarus (Vitryssland) är en mardröm för människorna på plats men som kan kännas abstrakt för oss här i Sverige. Dock är det viktigt att sprida ord och berättelser från människor som befinner sig i Belarus så att vi inte glömmer bort det som pågår i vår närhet. För det är viktigt att människorna i Belarus känner omvärldens stöd.

Kära vänner,

Tack så mycket för er enorma support.

Detta är första gången jag har tillgång till min dator efter nio dagar. Vi lever i en mardröm här. Familjer splittras och det är inte för att de har valt att lämna varandra, utan för att den belarusiske diktatorn har visat sitt galna jag och låtit polisen gå bärsärkargång i Minsk den 19:e december.

Jag kan inte träffa min man, eftersom vi befinner oss på olika platser, vi kan inte träffa våra barn eftersom vi befinner oss på olika platser, vi kan inte uppträda med våra föreställningar eftersom vi vet att publiken skulle arresteras och vår regissör Tema Zhaliaznijak är redan fängslad.

KGB letar nu efter min man, den andre grundaren av Belarus Free Theatre; Nikolai Khalezin, Yuriy Khaschevatskiy; den enda filmskaparen i Belarus, samt många andra fantastiska människor.

Men detta är ingenting jämfört med det som hänt de oppositionella presidentkandidaterna, som Andrei Sannikov och Vladimir Nekljajev, som blivit svårt misshandlade och inte får sjukvård. Presidentkandidaten Vitali Rymashevskij och journalisten Natalia Radina har båda fått skallskador, men får inte sjukvård. Bussar med arresterade åker runt över hela landet i sökandet efter lediga platser bland landets fängelser. I hela landet genomsöks lägenheter av KGB. Myndigheterna vill ta ifrån presidentkandidaten Andrei Sannikov samt hans fru Irina Khalip deras treåriga son Danik Sannikov. Trots att hans farföräldrar tar hand om honom vill man placera honom i ett hem för föräldralösa barn.

Detta är Europas sista diktatur! Ni känner till det, men snälla, gör allt ni kan för att få fram denna information till era regeringar, så att de kan avbryta alla politiska spel med diktatorn! Låt dem inte sova under jul-ledigheten! De som nu sitter fängslade i Belarus kan förlora dessa julhögtider i många år framåt!

Natalija Koljada
28 December 2010

 

Andra som bloggar om det som pågår i Belarus är: lindrighuliganism, Cecilia MalmströmKalle Kniivilä, Carl Bildt,

Läs gärna opendemocracy-artikeln: Bringing Belarus in from the cold

När en dörr stängs så öppnas en annan

 

CIMG0368

Idag var det min sista dag på jobbet. Det känns sorgligt och lite vemodigt men samtidigt så är jag otroligt tacksam över att ha fått möjligheten till att tjuvtitta in i politikens värld. Jag har blivit klokare, mer ödmjuk, fått en massa erfarenheter och blivit många diskussioner rikare.

Idag stänger jag en dörr för att i januari öppna en annan. 2011 innebär nya äventyr med spännande kurser i bland annat mänskliga rättigheter och ryska samtidigt som jag har en hel del projekt på gång. Sysslolös kommer jag inte att bli. Mitt engagemang för världen fortsätter men på ett annat vis. För det är som ordspråket säger: När en dörr stängs så öppnas en annan.

Kommer Belarus att ha några vänner kvar imorgon?

Ingen har väl missat det så kallade valet i Belarus. Jag hoppas att ni alla även har läst debattartikeln (skriven av två grymt engagerade tjejer – Hedvig och Isabel), “Jag såg demonstranter misshandlas medan Robert Wells tonsatte diktatorns propaganda”.

Än är hundratals demonstranter fängslade för att ha protesterat mot ett val som egentligen aldrig var ett val. OSCE har bland annat rapporterat att valet ej nådde upp standardkrav på ett demokratiskt och fritt val. I o med att man fängslade demonstranter, journalister och sju presidentkandidater så lär Belarus och Lukasjenkos relationer med EU och västvärlden ha sjunkit i botten. Dock tror jag att det inte kommer att dröja länge förrän de ryska demonstranterna som greps kommer att släppas, då jag inte tror att Belarus vågar förvärra sin relation till Ryssland. Om man nu har gjort västvärlden irriterad så tvivlar jag på att man vågar göra sig ovän men den vän som man har kvar…

Läs mer på DN, SVD, infobelarus.nu

Andra som bloggar om detta är: lindrighuliganism, kalle kniivilä, Belarusbloggen,

image

Ny lag ger fler hopp om uppehållstillstånd

Igår när jag åt frukost så läste jag tidningen. Jag vet inte om det var då dagens eller gårdagens SVD men vad jag vet är att en artikel gjorde mig glad. För tack vare en ny lag så är det många papperslösa människor som får möjligt att legitimt vara kvar i Sverige. De behöver inte gömma sig längre eller känna sig osynliga. De behöver ej längre leva gömda. Den nya lagen gällande arbetskraftsinvandring gör det nämligen möjligt för många att få ett visum till att vara i Sverige och jobba i Sverige.

Aldrig kommer jag glömma den man som kom fram till mig när jag deltog i en manifestation för papperslösas rätt till vård på Sergels torg och som viskande tackade oss för att vi kämpade och höjde rösten för honom och alla andra i Sverige som knappt kan göra sin röst hörda.

Victor Cifuentes har hjälpt papperslösa och flyktingar i över 30 år i Sverige. Han är sakkunnig i migrations- och flyktingpolitik och säger att lagen om arbetskraftsinvandring är oerhört viktig för vårt samhälle.

–Papperslösa är en verklig arbetskraft i Sverige. De finns här, de jobbar. Nu kan deras arbetsgivare anställa dem lagligt – betala avtalsenliga löner, se till att de har försäkring. Det finns ett behov av dessa människor, de gör jobben som svenskar eller folk med uppehållstillstånd inte vill göra. Så ser verkligheten ut.

Läs hela SVD artikeln här. som berättar om bland annat Jaime Veas. En man som har blivit utnyttjad av oseriösa arbetsgivare i sju år men som nu har fått schyssta vilkor och hopp om en framtid för tack vare den nya lagen om arbetskraftsinvandring så har många papperslösa legaliserat sin vistelse i Sverige.

Andra som bloggar om detta är Rasmus,

Snön innebär begränsningar för många

Snön täcker nu nästan hela landet. Medan många barn bygger snögubbar och andra åker skidor så finns det människor i Sverige som inte välkomnar snön. Tyvärr är det alltför många som blir begränsade av den vita snön. Jag tänker framför allt på människor med handikapp och allra främst de i rullstol. Med dåligt plogade trottoarer och vägar så blir framkomligheten alltför svår vilket får många att välja att stanna in.

En vän till mig som sitter i rullstol sa för några veckor sedan att snön innebär att han nästan blir isolerad. Att ta sig någonstans är nästan en omöjlighet. Han kommer inte fram med sin rullstol. Jag kommer ihåg mina tågresor i England med en annan vän som också sitter i rullstol. Att åka tåg för henne var ett lotteri. Tåget hade endast en plats för rullstol, så kom det två personer i rullstol som skulle med samma tåg så fick endast en av dem åka.

På många sätt har vi ett samhälle som inte inkluderar alla.