Världen går inte under bara för att saker och ting inte går som det ska

I morse åkte jag tåg till Stockholm. När jag promenerade till stationen i Uppsala så var det som att jag var den enda personen som var uppe i hela Uppsala. Hela staden var så tyst. Det enda som hördes var knarret under skorna. Tydligen så knarrar (är det ens ett ord?!) snö när det är riktigt kallt ute, det sa expertkommentatorn på svt vid en skidskyttetävling för någon vecka sedan. Och det var riktigt kallt ute. MINUS 25 GRADER! Inte okej alltså. Särskilt inte denna morgon då jag ville se fin ut, vilket uteslöt långkalsonger. Jag var på en grej i Stockholm gällande ett eventuellt sommarjobb.

Detta är jag i ett nötskal. Först så kommer jag ut därifrån, otroligt självkritisk till allt som jag har sagt och gjort. Sedan går det några minuter. Då börjar jag bli självkritisk och analysera det som det faktiskt finns skäl till att vara självkritisk till. Sedan, efter någon timme, så börjar optimisten i mig att dyka upp. Tur det, annars skulle jag nog gå omkring dyster hela tiden. Visst, jag kommer nog inte få ett roligt email om en vecka men världen går inte under för det. Denna dag har jag åtminstone lärt mig någonting, blivit en erfarenhet rikare. De misstag som jag gjorde idag, kommer jag inte göra om. Jag kommer bli bättre på att hantera fjärilarna i magen för varje gång som jag gör detta. Det är inställningen som man i slutänden måste ha, därför att världen går inte under om man misslyckas.

Problemet idag? Konflikthanteraren i mig fick alldeles för stort utrymme.

Nåja, jag fick åtminstone se en vacker soluppgång med tåget från Uppsala till Stockholm klockan sju på morgonen.

P1000888P1000890

Europa ska inte knipa igen när det gäller Belarus

Jag har alltid sagt att Sveriges politiker (men även politiker i allmänhet) som står för frihet, demokrati och mänskliga rättigheter faktiskt måste stå upp för det även högt och tydligt oavsett plats och tidpunkt. Att knipa igen och vara tyst bara för att man inte vill riskera att göra bort sig, säga något som inte är politiskt korrekt är inte acceptabelt när det gäller respekten för mänskliga rättigheter. Därför måste EUs politiker våga säga vad de tycker om det som pågår i Belarus. De måste våga säga att de inte tycker att det är okej att vi har en diktatur mitt ibland demokratiska länder i Europa. Att det inte är okej att man kränker mänskliga rättigheter.

Jag satt på Waynes på centralstationen imorse och värmde mig med en kopp kaffe och läste DN. Blev riktigt glad över att läsa Lisa Bjurwalds ledare gällande Vitryssland/Belarus och hur viktigt det är att vi och politikers krav på att alla politiska fångar måste släppas måste öka i styrka. Att svensk media fortsätter skriva om det som sker i Belarus är positivt. Vi får inte glömma vad det är som pågår därborta.

Om du vill veta mer om det som sker i Vitryssland/Belarus och vill engagera dig för att det ska bli demokrati och frihet där, så tycker jag att du ska spana in infobelarus.

я студент

Det känns som att jag har varit inlåst i min lägenhet de senaste dagarna. Bara jag, kaffe och mina ryska böcker. Jag vill få så mycket gjort som möjligt innan jag åker, även om jag kommer att behöva plugga en hel del där borta down under. Fast kanske blir det lättare att läsa Tolstoj vid stranden än här hemma där det är minusgrader? Jag menar, sol och värme borde ju bara ha en positiv effekt på dessa dystra ryska författare?

Idag har jag skrivit klart två inlämningsuppgifter. En om Stalins kulturpolitik och den andra om vilken plats skönheten, det estetiska intar i den rysk-ortodoxa kontexten. Jag vet inte om jag är särskilt nöjd med resultatet, jag känner mig mest glad över att ha fått det gjort. Jag ska fira med att promenera till biblioteket och lämna in böckerna. Få njuta lite av solen och andas frisk (men alldeles för kall) luft. Ikväll blir det Dostojevskij, rysk grammatik och packning som står på schemat!

P1000886

Singapore en förebild till sverige?

Om ett par dagar åker jag till Singapore och Australien. Även om det finns mycket som jag gillar med Singapore så är jag tveksam till om jag vill att Sverige ska ha Singapore som förebild. Regeringen föreslår nämligen att man ska få böta om man slänger skräp på gatan, med Singapore som förebild. Singapore kallar sig ju, lite på skämt, för A FINE CITY. Böter för att spotta, kasta skräp på marken, fimpa på gatan, tugga tuggummi osv. Visserligen är Singapore oerhört rent, inte alls särskilt skräpigt. Men samtidigt så får man inte blunda inför de ofriheter som finns i Singapore. Hur ogärna människor vill prata politik och vad som behövs göra i landet för att saker ska bli bättre osv. Som sagt, att ha Singapore, ett land som jag inte skulle kalla en riktig demokrati, är inte rätt. Självklart ska folk inte skräpa ner, men jag tror att det går att komma åt problemet på andra sätt än att vända blicken mot ett land vars mänskliga rättigheter präglas av inskränkningar och brister.

P1000829

Sängvägen för att göra karriär? Nej tack!

Som kvinna är jag glad över att ha haft turen att ha hamnat här i Sverige. Synen på kvinnor och hur man som kvinna kan bli framgångsrik är betydligt bättre här än på väldigt många andra ställen runt om i världen. I Italien verkar situationen för kvinnor som strävar efter framgång se annorlunda ut än här hemma. Enligt Valentina Pasquali, så har Italien uppfostrat en generation av kvinnor som tror att att korta kjolar, ärmlösa linnen och bikinis och möjligheten att skaka rumpa på TV, är vägen till framgång. Man får tycka vad man vill gällande hur långt vi har kommit med jämställdheten här i Sverige, men jag anser att vi har kommit betydligt längre än italienarna.

Min syster studerar i Italien och jag hoppas att hon orkar kämpa i ett klimat som inte verkar särskilt positiva till kvinnor. Som man kan läsa i DN så kan näringslivet avskeda en kvinna om hon blir gravid, något som privatanställda kvinnor tvingas i anställningsvillkoren skriva under en sådan klausul för att få jobb. Dessutom verkar det betraktas som normalt att kvinnor skulle använda sig av sängvägen för att göra karriär – och om man anser att detta är skandalöst så blir man kallad moraltant.

Det jag egentligen inte förstår, (med tanke på hur långt Italien är i utveckling, dess närhet och samarbete med jämställda länder samt utbyte av information), är varför har man inte protesterat tidigare i Italien?

Bilden nedan med budskapet “Pojkvänner kommer och går, akademiska poäng består” har jag alltid gillat. Jag tyckte det var passande just nu.

168886_170146243028011_116864445022858_345094_8357217_n

привет

Jag sitter och försöker lära mig en massa ryska glosor, inte alls så enkelt som man kan tro. Tungan ska sättas och vridas på sätt som den inte alls är van vid för att få fram ett hyfsat rätt uttal. Tålamod är vad som krävs just nu, det och en massa kaffe. Ryska är ingenting som man lär sig över en dag. Kan dock inte låta bli att kolla in dagens nyheter (då jag ej längre får någon tidning i brevlådan) och hittade en artikel som får mig att skratta lite. Putin, Rysslands premiärminister, har åsikter om ett youtube-klipp. Man kan ju tycka att en premiärminister borde ha annat att sysselsätta sig med än att titta på youtube…

Inspireras av min idol

En gammal kurskamrat från min tid i England tipsade mig om denna video från en föreläsning av min idol och förebild Jody Williams (nobelpristagare 1997). Min vän skrev detta till mig och några andra kompisar:
“I saw it the other week – I really like it, and all the people that she mentions were working with you guys on PeaceJam – doesn’t that make you feel proud! How you doing by the way?”

Jag får gåshud när jag ser denna video och jag kan se den om och om igen. Jody får mig att vilja kliva upp, gå ut genom dörren och agera. Världen behöver fler engagerade människor. Titta på videon och inspireras!

Ljusare framtid för journalister i egypten?

När Mubarak nu är borta och med demokrativindar i arabvärlden så verkar även sanningen komma fram gällande vad som hände under oroligheterna och demonstrationerna i Egypten. Åtminstone när det gäller vilka som fick, kunde eller hade möjlighet att rapportera om vad som skedde. Jag har tidigare skrivit och uppmärksammat journalisters situation i Egypten och Ryssland. Nu kommer det fram mer detaljer kring vad som skedde i Egypten. En journalist avled efter att ha blivit skjuten av en krypskytt när han skulle fotografera från en hotellbalkong. Journalisten Lara Logan råkade ut för sexuella övergrepp och misshandel när hon bevakade firandet i Kairo. Fler exempel på hur journalister har utsatts för våld i Egypten hittar du på reportrar utan gränsers hemsida.

Våldet mot journalister är oacceptabelt, liksom våld mot människorättsaktivister. Förhoppningsvis kommer situationen för journalister att se annorlunda ut i Egypten i framtiden. Kan människorna i Egypten kämpa för att få rätt till att bestämma över vem som styr landet, så tror jag att de även har möjlighet att kämpa för pressfrihet där landets journalister tillåts undersöka, rapportera och skriva. Demokrativindar är i luften just nu. Förhoppningsvis blåser de även hela vägen till Vitryssland, Kina och Ryssland också. Länder vars pressfrihet är långtifrån önskvärd.

Intressant? Läs mer på DN, SVD, SVT1, SVT2,

Varför händer allt idag?

Idag hade jag velat vara frisk och befunnit mig i Stockholm. Jag hade gått på ljusmanifestationen som kommer att äga rum vid Sergels torg ikväll och sedan hade jag sprungit till ABF-huset för att gå på seminariet om Belarus efter valet. Tyvärr sker dessa två events samtidigt. Tyvärr så är jag hindrad av en förkylning och feber. Jag måste prioritera hälsan och bli frisk för det är mycket som sker i helgen och då kan jag inte vara sjuk. Dock är detta två väldigt viktiga händelser så om du är i Stockholm ikväll, så tycker jag att du absolut ska gå!  Nedan kommer mer information:

Ljusmanifestation mot tvångsutvisningarna till Irak:
Datum: 16 Februari kl. 18-19
Plats: Plattan, Sergels torg

Trots Amnestys och UNHCR:s skarpa kritik fortsätter Sverige att skicka folk mot osäkerhet och död i Irak. Bara fyra länder i hela Europa fortsätter att tvångsdeportera människor dit: Sverige, Norge, Danmark och England. Alla andra länder har stoppat tvångsavvisningarna på grund av säkerhetsläget i Irak. De flesta som utvisades tidigare i år har redan försvunnit, vi vet inte om de fortfarande är vid liv. Den 16:e februari lyfter ä…nnu ett plan från Sverige mot Bagdad. Ombord finns cirka 25 personer från just de områden i Irak som UNHCR avråder från att återsända någon till eftersom de är för farliga. Nästan hälften av de som deporteras är kristna, en minoritet som är oerhört utsatt i Irak. Det är tydligt att regeringen inte tänker agera självmant, därför är det viktigt att vi som tar människorättsorganisationernas kritik på allvar också visar det.
Kom till plattan kl 18 på onsdag och tänd ett ljus. Bryt tystnaden och visa solidaritet med dem som redan har försvunnit och de som riskerar att försvinna.
OBS! Tag med dig ett ljus som står emot blåst, tex en gravlykta, marschall eller ett värmeljus i en glasburk!

image 

Mer information om seminariet hittar du på Belarusbloggen.

Nej nu räcker det!

Jag har varit irriterad ända sedan i söndags då människorna i Schweiz valde i en folkomröstning att fortsätta ha armévapen i sina hem. Sedan dess så har jag haft denna känsla av “Nej nu jäklar” och “Nej nu räcker det! Nu bara måste jag engagera mig ännu mer i nedrustningsfrågor, det som görs just nu i världen räcker tyvärr inte. Frågan är bara hur? Har ni några bra förslag? Några bra organisationer som jobbar med sådana här frågor? Jag hittade kampanjen Controlarms.org som Amnesty verkar hålla i och som lät intressant. Någon som vet hur aktiva Amnesty Sverige är i just denna fråga?

image