Idag trotsar de rädslan och demonstrerar för rätten till mötesfrihet

Idag går tusentals ryssar ut och demonstrerar för rätten till mötesfrihet, då det är den 31:a idag. I helgen när jag var i Sankt Petersburg så träffade jag bland annat Nikolay (se bild), som har deltagit i dessa demonstrationer. Han visade mig bilder från när han har blivit arresterad, och blivit tvungen att spendera natten med en massa okända människor. Jag skrev ett meddelande till honom igår, där jag bad honom att höra av sig efter demonstration, och han svarade:

”Yes, of course, I’ll participate today and tell you about it, if I would not be arrested”

Han är ungefär lika gammal som mig och lever bara cirka två timmar bort med flyg. Ändå är vår verklighet så olika, då jag har aldrig ens funderat över huruvida jag kommer att bli arresterad eller inte när jag deltar i en demonstration.

Just den 31:a i varje månad med 31 dagar så går engagerade ryssar ut för att påminna makthavarna om paragraf 31 i den ryska grundlagen där rätten till mötesfrihet står med. Trots att de har stöd för att demonstrera i grundlagen, så mötts de med brutalitet från myndigheterna.

I de senaste demonstrationerna för mötesfrihet i Ryssland så har hundratals gripits, ibland även med våld. Jag har skrivit om dessa demonstrationer tidigare och jag har själv deltagit i en stöddemonstration utanför den ryska ambassaden i Stockholm. Idag skriver Amnesty och Östgruppen i Sydsvenskan om hur viktigt det är att Sverige faktiskt reagerar om demonstranterna idag grips, vilket de troligtvis kommer att ske. Det är kloka ord av svenska Amnestys generalsekreterare Lise Bergh och Martin Uggla, ordförande i Östgruppen för demokrati och mänskliga rättigheter. Jag hoppas att den svenska regeringen men även Sveriges riksdag lyssnar.


Bild tagen från PärGustavssons blogg.

Läs mina tidigare blogginlägg på samma tema:
”Idag visade jag mitt stöd för mötesfrihet i Ryssland”, ”Ryska aktivister fängslade efter demonstration för mötesfrihet”

Annonser

Debattartikel

Jag har blivit tillfrågad att skriva en debattartikel till en medlemstidning. I ungefär en vecka har jag gått omkring och känt ångest över detta, då jag inte har kunnat bestämma mig över vilket ämne eller fråga som jag vill ta upp. Mänskliga rättigheter?  Papperslösas situation? Vapenexport? Pressfrihet?

Efter att jag kom hem från en nation här i Uppsala så kom inspirationen helt plötsligt. Jag satt till sent inatt och skrev ett utkast och har nu under förmiddagen suttit och bearbetat texten. Den är ganska personlig men ändå väldigt jag, dock är jag osäker på om det är bra eller inte.

Solen skiner idag. Det känns som att det är vår i luften. Debattartikeln har jag nu mailat till en kompis som ska ta en titt på den. Jag ska nog gå ut och gå och njuta av vädret innan det är dags att ta itu med ryskan.

Utländska journalister varnas i Kina

Jag kom över en BBC artikel som fler borde läsa. Lite har nämligen hörts om detta i svensk media. Jag tror att ledarna i Kina är oroliga över det som sker i Nordafrika och i Mellanöstern. Varför skulle de annars börja knacka på utländska journalisters dörrar och begära att få se deras papper. Det ryktas nämligen om att folk i Kina har uppmanats via internet ”to stage silent ”strolling” protests.”  Utländska journalister har ”varnats” till att inte skriva om detta. Några korrespondenter har även blivit utsatta för våld. Man är orolig för att den oro som har funnits bland människor i Nordafrika och Mellanöstern ska spridas till Kina.

En BBC journalist skriver väldigt bra om dels vad de har blivit utsatta för men även vad som har hänt med andra. Det tragiska är att han liknar det som sker just nu mot utländska journalister med vad som människorättsaktivister råkar ut för jämt och ständigt.

”It wasn’t even 6am this morning and Chinese police were knocking at the doors of foreign correspondents based in Beijing, demanding to see press credentials. The moves are part of what appears to be a concerted campaign launched in recent days to monitor and intimidate foreign reporters in China. Fears about the revolutions in the Arab world spreading here seem to have induced a state of paranoia in the internal security services. For the past three weekends huge numbers of police and plainclothes security personnel have flooded sites in major cities where anonymous calls on the internet have asked people to stage silent ”strolling” protests.”

Läs hela artikeln här.

Pusjkin

Jag trodde att när jag lämnade in min tenta i rysk litteratur i onsdags så var jag färdig med alla ryska herrar som idag räknas som klassiska ryska författare (för jag kan inte minnas att jag läste om enda kvinnlig rysk författare). Hejdå Gogol, Tolstoj, Pusjkin, Tjechov, Bulgakov och Dostojevskij. En dag senare när vi promenerar i St Petersburg så går vi förbi en stor staty som föreställer just Pusjkin (se bilden).  Två dagar senare hamnar jag i en lång diskussion om ryska klassiker, då en av deltagarna studerade rysk litteratur på universitetet och knappt kunde förstå att jag faktiskt hade läst dessa ryska författare.

Idag har jag fokuserat mitt plugg på delkursen i min ryska kurs som handlar om översättning, där vi ska översätta ryska texter. Tror ni inte då att vi ska översätta just Pusjkin!?!?!?! Av någon anledning så vill inte världen att jag ska glömma bort dessa författare…

Gör som Jude Law och Kevin Spacey!

Jag blev otroligt glad av att få veta att skådespelaren Jude Law och Kevin Spacey aktivt visar sitt stöd i kampen för ett fritt och demokratiskt Belarus. De två skådespelarna deltog igår vid en manifestation i London för de människorätts- och frihetsaktivister som fortfarande sitter fängslade i Belarus.

Jag engagerar mig i den enda svenska nationella informationskampanjen om Belarus (Vitryssland), och som heter InfoBelarus. Inte långt ifrån oss lever människor i en diktatur. Vi kan inte bara stå bredvid, tysta och blunda. Följ Jude Law och Kevin Spaceys exempel, engagera dig för ett demokratiskt och fritt Belarus!

Foton tagna från: charter97.org

Hur gick det för människorättskämpen Oleg Orlov idag?

Medan jag har fyllt år, ätit bakelse, packat upp, pluggat och träffat kompisar idag så har människorättskämpen Oleg Orlovs troligtvis spenderat dagen i en domstol då hans domstolsförhandling skulle återupptas idag. Oleg Orlov är chef för den ryska människorättsorganisationen Memorial. Han är åtalad för att ha förtalat Tjetjeniens president Ramzan Kadyrov då Orlov har sagt att Kadyrov är ansvarig för att kollegan Natalia Estemirova, en människorättsaktivist som arbetade i Tjetjenien, blev bortförd och mördad.

Amnesty anser att fallet bör läggas ner och jag håller med. Bra argument för varför detta åtal är så fel, gör Amanda Lövkvist på sin blogg, där hon även redovisar på svenska vad både Orolv och Kadyrov har sagt. Jag har hittills inte kunnat hitta någon information på varken engelska eller svenska över hur det har gått i dagens domstolsförhandlingar (min ryska är inte tillräckligt bra än för att leta på ryska internetsidor). Vet du något?

Jag vill dessutom få veta huruvida Kadyrov har vittnat idag eller inte, och även vad han har haft på sig. Tjetjeniens president brukar inte följa samma klädkod som andra länders presidenter… (se bild)

http://sidfernando.wordpress.com/2009/07/31/glorious-showdown-sheikh-mohammed-v-ramzan-kadyrov/

Dödsstraffet i världen 2010

Det gäller att alltid hitta de små glädjeämnena i livet. Som när man vaknar av att solen lyser upp hela lägenheten, eller att Amnesty twittrar om att antalet avrättningar har stadigt minskat det senaste decenniet och hur ytterligare 31 länder har avskaffat dödsstraffet i sin lagstiftning eller i praktiken.

Idag presenterar Amnesty sin årliga statistik över dödsstraffet i världen. Allt är dock inte något att glädjas åt. Bahrain, Ekvatorialguinea, Somalia, Taiwan, Vitryssland och Palestinska Myndigheten återupptog avrättningar 2010 efter ett eller flera års uppehåll. Även om inte allt är roligt att läsa i denna rapport, så gäller det att åtminstone glädjas åt det positiva. För även om antalet länder som genomförde avrättningar under 2010 ökade till 23 jämfört med 19 länder 2009, så känns det ändå som att världen är på väg åt rätt håll. Det finns lite mer än 200 länder i världen. Det är 139 länder som har avskaffat dödsstraffet i sin lagstiftning eller i praktiken. Som sagt, en majoritet av världens länder har insett hur fel det är med dödsstraff. Nästa år hoppas jag att siffran är ännu högre.

Läs hela rapporten här.
Läs gärna mitt tidigare blogginlägg på samma tema: ”Ett globalt avskaffande av dödsstraffet är möjligt”
Andra bloggare om samma tema: Veronica Palm,

Hemma igen

Flyget från St. Petersburg var 2 timmar försenat. Att behöva vänta på en flygplats, där man måste ha på sig mössa, vantar och vinterjacka därför att det är så kallt, är inte särskilt roligt. Tur att man i alla fall hade trevligt sällskap. Det gjorde väntan, samt det faktum att man måste gå igenom TRE säkerhetskontroller innan man faktiskt är vid gaten, lite lättare.

Efter en helg full av engagemang, lärdomar och inspiration så behöver man sömn. Imorgon är det dags att ta nya tag! Det bara kliar i fingrarna.

Bild på flygplatsen. Jag tror inte en enda person som jobbade på flygplatsen vet att man får le när man jobbar…

Kampanjplaner i St. Petersburg

Idag är det sista dagen här i St. Petersburg och deltagarna håller just nu på och gör mer konkreta kampanjplaner, vilket inte är helt enkelt och smärtfritt.

Jag sitter med i kampanjgruppen för sakfrågan gällande avskaffandet av den allmänna värnplikten i Ryssland och det är mycket som ska koordineras, planeras och göras om de ska lyckas. Men de verkar i alla fall ha viljan och ambitionen så även om de inte lyckas helt (vilket jag hoppas) så kanske de åtminstone kan väcka frågan och få till en allmän debatt. Man får inte glömma bort att förändring tar tid, men någon måste sätta bollen i rullning.

Om någon timme ska alla kampanjgrupper samlas för att presentera hur långt man har kommit och för att tillsammans diskutera de olika kampanjidéerna. Sedan är det dags att åka till flygplatsen för att åka hem till Sverige. Jag hoppas på sol, värme och vår hemma. Nu räcker det med snö och minusgrader!

Foto: Johanna Sundberg

Utan snälla och duktiga ryssar som tolkar åt oss så hade detta varit en oerhört utmanande konferens. Nu kan man istället fokusera på innehållet, men lite ryska försöker man ändå lära sig.

Glöd, vilja och engagemang!

Jag har spenderat eftermiddagen med att lyssna på diskussioner gällande huruvida man ska driva en kampanj för att avskaffa den allmänna värnplikten i Ryssland eller inte och om ja, hur ska då kampanjen se ut. Mycket intressant diskussion, ska bli spännande att få veta vad de andra två kampanjgrupperna på skolreformer och nationalism, har kommit fram till. Jag kommer blogga mer om sakfrågorna vid ett senare tillfälle…

Glöd, vilja och engagemang! 40 unga ryssar som vill förbättra samhället, kan man bli mer inspirerad?

(foto: Johanna Sundberg)

Jag och Johanna Sundberg på konferensen i St. Petersburg