Nu är jag tillbaka i Sverige igen efter en intensiv helg i St Petersburg. Jag har fortfarande svårt att riktigt förstå vad det är jag har varit med om. Valfusket var så etablerat och organiserat att det känns overkligt. Jag kommer att skriva mer om detta senare, men nu är jag för trött.
All brist på sömn denna helg börjar komma ifatt en.
På fredag åker jag till Ryssland för att bevaka parlamentsvalet. Det ska bli riktigt spännande! Försöker ladda och förbereda så gott det går på kvällarna efter jobbet. Läser böcker, bloggar, tweets och tidningsartiklar.
Ikväll tittar jag på den första delen av Dokument utifrån, som handlar just om Ryssland under Putin. Putin, som idag, accepterade formellt sitt parti Enade Rysslands nominering som kandidat i presidentvalet i mars nästa år. (läs mer om detta på svt, dn, svd och kalle kniiviläs blogg.
Snart är jag där, i Ryssland, på plats för att obersvera och bevaka parlamentsvalet!
Det är nu första advent men julstämningen kom inte förrän till kvällen när snöflingor föll ner på marken här i Uppsala. Äntligen! Som jag har längtat! Nu gäller det bara att hålla tummarna för att snön ligger kvar, och att det fortsätter snöa. Ska jag kunna ge mig ut i skidspåren så behöver det komma lite mer.
Denna vecka har annars handlat väldigt mycket om träning. Har kört mycket styrketräning och känner mig allmänt väldigt motiverad och inspirerad. Mindre än 100 dagar innan jag står där på startlinjen till Tjejvasan.
Btw, du har väl inte glömt bort min insamlingsbössa till förmån för världens barn? Har du 10, 50, 100 kr över? Ge det till barn som verkligen behöver all hjälp de kan få. Läs mer om min insamlingsbössa här.
Tittar på premiären av vinterstudion och bara längtar efter snö nu. Vill kunna åka ut och träna. Får hämta mina skidor på tisdag! Så nu kör vi! Tjejvasan i februari och insamlingen till världens barn fortsätter!
Åkte ikväll med kompisen S och köpte längdskidor. När man stod där och balanserade på skidorna medan den snälla försäljaren mätte och ställde in, så kände man verkligen att nu börjar det bli verkligt. Nu är det på riktigt. Jag ska verkligen åka Tjejvasan i vinter. Och ja, tanken slog mig lite, vad tusan har jag gett mig in på?
Men det känns bra nu! Bara längtar efter snö så man får ge sig ut i spåret. Det kommer att bli en rolig vinter i år 🙂
Söndag och jag är tillbaka i Uppsala. Tillbaka i stan är även min kompis S – vilket är toppen. För nu blir det verkligen allvar med träningen inför Tjejvasan. Behöver min kompis som peppar och hejar på. (Hon ska ju åka själv och vill väl inte behöva knuffa mig fram i skidspåret…) Nä, det ska bli en riktigt skoj vinter med massor av träningspass och träningsvärk. Kick-startade med afrodanspass med S ikväll så nu kör vi på allvar!
Jag ska ju komma i mål när jag åker Tjejvasan – särskilt nu när jag åker till förmån för världens barn. För du har väl inte missat min insamlingsbössa där pengarna går till UNICEF och världens barn? Läs mer om den här.
Vill du skänka en slant så gör du det här. Varje liten krona gör skillnad!
Efter träningen blev det lite härligt söndagsmys med sallad och kaffe. Mysigt!
Mycket intressant tema ikväll på SVT:s Korrespondenterna. Kaffe. Som kaffeälskare var jag bara tvungen att se programmet i tv-soffan med en kopp kaffe. Jag gillar att de diskuterar kaffe från olika perspektiv och vinklar. Att fler o fler ser kaffe som ett drivmedel istället för att verkligen njuta av kaffet, miljöaspekten på naturen och människor, hur klimatet påverkar kaffebönorna osv. Mycket intressant!
FN-dagen idag. Jag borde egentligen ätit en FN-bakelse, men det fick bli bara en kopp kaffe ikväll. Det finns mycket som måste ändras för att göra FN mer effektiv och bättre, men samtidigt, när man diskuterar FN, så bör man lyssna på Dag Hammarskölds kloka ord:
”FN har inte skapats för att föra mänskligheten till himlen utan för att rädda den från helvetet”.
Det blev en riktigt mysig filmkväll hemma hos Amanda. Vi såg dokumentärfilmen Frihetens bittra smak – En film om Anna Politkovskaja. Jag tycker faktiskt alla borde se den. Den väcker många tankar, funderingar och känslor.
Filmen är en berättelse och ett porträtt av en kvinna som inte kunde sluta skriva om sanningen. Ett porträtt av en driven och engagerad kvinna som 2006 mördades utanför sitt hem i Moskva. Det är svårt att inte bli berörd när man ser filmen. Samtidigt som man får en tankeställare. Jag blir än mer imponerad av de ryska journalister som fortsätter kämpa för att skriva om sanningen. Därför vill jag passa på att påmina er alla om Insamlingen till den ryska journalisten Michail Beketovs stödfond.Tyvärr kan vi inte rädda Anna Politkovskaja, men vi kan hjälpa Michail Beketov som skrev kritiskt om att en motorväg skulle dras genom en skog. Han misshandlades med järnrör och fick svåra hjärnskador. Ingen har åtalats för detta. Läs mer om hur du kan hjälpa honom här.
Andra som skriver om filmen är Ulrika Knutson, Olof Kleberg, Lisa Bjurwald
Det är en härlig höstdag ute. Sitter nu på tåget mot Stockholm. Jag ska hem till Amanda Lövkvist för filmkväll. Beställde dokumentärfilmen om Anna Politkovskaja för några veckor sedan och damp ner genom brevinkastet tidigare i veckan så nu blir det filmkväll! Mys!
Ska passa på att fortsätta läsa i Amandas bok i väntan på lenins begravning, på tåget.
