Trots allt valfusk i Ryssland så finns det ändå lite hopp

Vardag igen och det känns nästan som att jag har vaknat ur en slags dröm. För resan till Ryssland, för att bevaka valet, känns fortfarande, två dagar senare, alldeles overklig. Min familj, mina kollegor och mina vänner vill höra mig berätta om själva valet och vad jag har sett. Men ju mer jag berättar, desto mer overkligt låter det. Ju mer jag pratar om allt valfusk som skedde, så låter det nästan som om det är påhittat – för karuseller, döda namn i röstlängder, 98 % valdeltagande i en region eller hur en ordförande för en vallokal nu riskerar fängelse efter att hon vägrat fuska – ja allt detta, låter som att det tillhör en annan värld. Det värsta är att detta är bara ett axplock av allt som skedde i söndags, vilket jag har bloggat om här på bloggen.

Trots allt valfusk, och trots att Putins parti Enade Ryssland vann valet (vilket inte kom som någon överraskning) så är det ändå inte det som jag vill berätta om efter mina dagar i St Petersburg. För det som jag tycker att svenska tidningar (som tex DN, UNT, SVD) i allmänhet har varit dåliga på är att förmedla det hopp och engagemang som faktiskt finns i Ryssland. Ja, ryssarna i stort verkar inte förmedla stor framtidsentusiasm men man får inte glömma bort alla de människor i Ryssland som faktiskt engagerar sig för fria och rättvisa val. Mitt i allt elände, så blev jag otroligt imponerad av att se dessa eldsjälar arbeta och som trots alla motgångar inte ger upp utan fortsätter att kämpa. Jag pratar om de politiskt aktiva som samlar in namnunderskrifter för att ens parti överhuvudtaget ska få delta i valet. Sedan måste de arrangera en valröresle samt organisera och utbilda människor som anmälar sig till att agera som valövervakare på valdagen. Jag pratar om de som engagerar sig i organisationen Golos, som trots hot mot sig själva och sin familj, fortsätter kämpa för att Ryssland ska få ha fria och rättvisa val. Jag pratar om alla journalister, som försöker skriva om sanningen, valfusket och som är extra noga med att få ner namnet på de som riskerar fängelse för att ha vågat säga nej till fusk bara för att kunna hjälpa dem. Och nu, efter valet, så går människor ut och demonstrerar mot valfusket, trots att de riskerar att gripas. Det ger en lite hopp, trots allt valfusk.

Att ha fått träffa dessa eldsjälar och engagerade människor ger mig trots allt lite mer hopp. Allt är inte grått och dystert i Ryssland. Även om allt valfusk i helgens val inte visade särskilt tecken på förändring, så tycker jag mig ändå ana en viss framväxt av människor som inte längre accepterar statens stora makt och förtryck av människors rättigheter. Det finns engagerade människor i Ryssland som kämpade tappert i helgen och som kommer att fortsätta kämpa. Viktigt nu att vi inte låter dessa människor få kämpa i mörker och tystnad.

Om du vill läsa fler analyser av experter angående helgens val så rekommenderar jag OpenDemocracy, Amanda Lövkvists blogg och Kalle Kniiviläs blogg.
Du får gärna tipsa om fler bra analyser!

Annonser

Arg, uppgiven och ledsen

Har precis fikat med Anton, från organisationen Golos som arbetar för fria och rättvisa val här i Ryssland. Han berättade om hur etablerat valfusket är och om situationen ser ut just nu. Hur många valobservatörer från Golos blir hotade personligen, eller hur deras familjer blir hotade på grund utav deras engagemang.

Jag skriver mer sen om detta möte, men när han berättade om hur det finns en risk, att dagens domslut, kan leda till att man förbjuder Golos på måndag – då blev jag arg, uppgiven och ledsen.

20111203-193708.jpg

Var gömmer sig alla engagerade människor?

Har ikväll haft finbesök. Inte ofta som kompisen Bohm kommer förbi och dricker te, pratar orättvisor och engagemang. Bohm och jag slogs tillsammans mot soffpotatisar till elever, lärare och rektorer när vi satt i elevrådsstyrelsen på gymnasiet. Känns som att det var en evighet sedan man höll på med sånt…

Något som kom upp bland muffins och earl grey var just engagemang, eldsjälar och om det ideella engagemanget. Håller det på och dör ut? Måste folk titta på tv och spela dataspel varje kväll efter jobbet eller skolan istället för att engagera sig i någon organisation, förening eller sakfråga? Ibland undrar man om folk alltid prioriterar desperat housewifes, ensam mamma söker eller world of warcraft istället för att sitta i en styrelse, ta på sig något uppdrag, gå på möten eller hjälpa till med att sälja julgranar för att få ihop pengar till ett välgörande ändamål. För det tycks vara allt färre som engagerar sig. Som ger lite av sin tid till något större. Ideellt engagemang känns nästan som något ovanligt, när det borde vara en självklarhet.

Eller har vi fel? Kryllar världen och Sverige av engagerade människor? Som engagerar sig i sin bostadsförening, elevrådet, nattvandrarna, politiskt eller något annat som kräver ideellt engagemang och hjärta. I sådana fall: Var gömmer sig då alla dessa engagerade människor? Och om de gömmer sig, så borde man kanske fråga sig varför. Kanske måste vi ändra vårt synsätt. Att inte kräva eldsjälar som engagerar sig i föreningen varje ledig timme, utan välkomna de som bara har möjlighet att engagera sig några timmar i månaden. Det viktiga är trots allt att människor fortsätter engagera sig, och att fler upptäcker allt positivt som engagemang medför – inte bara för sig själv, utan även för andra.

Skriver om mötesfrihet och engagemang i Studentliberalen

Ikväll meddelade en kompis till mig att han gillade min artikel i Studentliberalen. Erm, say what?!?! Visste inte om att jag hade blivit publicerad, så det var en trevlig överraskning.Artikeln ”Mötesfrihet – ingen självklarhet” handlar framför allt om hur vi, som lever i ett demokratiskt land, inte får blunda och tiga när mänskliga rättigheter kränks i andra länder. Debattartikeln är inspirerad från min resa med SILC till St Petersburg i våras samt 31-rörelsen.

Btw, angående mänskliga rättigheter och Ryssland – så blev jag jätteglad när jag upptäckte att tv4-nyheterna uppmärksammar idag situationen för journalister i Ryssland! Fler borde göra det!


Snapshot från tidningen på en del av debattartikeln.
Bättre än inget alls…

Frihetens bittra smak – En film om Anna Politkovskaja

Det blev en riktigt mysig filmkväll hemma hos Amanda. Vi såg dokumentärfilmen Frihetens bittra smak – En film om Anna Politkovskaja. Jag tycker faktiskt alla borde se den. Den väcker många tankar, funderingar och känslor.

Filmen är en berättelse och ett porträtt av en kvinna som inte kunde sluta skriva om sanningen. Ett porträtt av en driven och engagerad kvinna som 2006 mördades utanför sitt hem i Moskva. Det är svårt att inte bli berörd när man ser filmen. Samtidigt som man får en tankeställare. Jag blir än mer imponerad av de ryska journalister som fortsätter kämpa för att skriva om sanningen. Därför vill jag passa på att påmina er alla om Insamlingen till den ryska journalisten Michail Beketovs stödfond.Tyvärr kan vi inte rädda Anna Politkovskaja, men vi kan hjälpa Michail Beketov som skrev kritiskt om att en motorväg skulle dras genom en skog. Han misshandlades med järnrör och fick svåra hjärnskador. Ingen har åtalats för detta. Läs mer om hur du kan hjälpa honom här.

Andra som skriver om filmen är Ulrika Knutson, Olof Kleberg, Lisa Bjurwald

Resa till Ryssland i december

Nu är det lite mer officiellt. I december åker jag till Ryssland med SILC för att observera dumavalet i Ryssland. Längtar! Ska bli riktigt spännande. Jag är oerhört tacksam för att jag får denna möjlighet och ska verkligen förbereda mig inför resan. Ta fram gammal kurslitteratur och fräscha upp kunskaperna gällande det ryska valsystemet, läsa lite Politkovskaja och artiklar skrivna av bland annat min gamla professor John Russell om Ryssland, rysk demokrati och mänskliga rättigheter. Här ska det pluggas och förberedas, men det är bara roligt plugg.

Min plan är även att varje kväll lära mig minst 10 ryska glosor också. Vill försöka att behålla de små kunskaper som jag har i ryska efter vårens studier, samtidigt som jag gärna vill lära mig lite till. Kunna i alla fall lite ryska när man åker till Ryssland är ju trots allt användbart.

Längtar till december!

I väntan på Lenins begravning

Idag var det första dagen på nya jobbet och det känns jättebra! Humöret fortsatte att vara på topp även när jag kom. På golvet i hallen låg nämligen ett stort och ganska tjockt kuvert och väntade på mig. YAY! Fick boken ”I väntan på Lenins begravning” skriven av Amanda Lövkvist i brevlådan idag! I boken skildrar Amanda Lövkvist unga aktivister i Ryssland som kämpar för vad de tror på, nämligen pluralism, frihet och ett demokratiskt Ryssland. Ska bli riktigt spännande att få läsa!

Läs mer om boken här.

Kärlek = stödja min insamling

Idag har en vän skänkt en gåva till min insamling ”Susannes insamlingsbössa” som motsvarar 60 påsar mot undernäring. Underbart. Kärlek. Tre påsar jordnötskräm om dagen kan vara allt som krävs för att rädda livet på ett undernärt barn. Krämen är särskilt framtagen för att hjälpa undernärda barn att snabbt gå upp i vikt och den räddar tusentals liv varje dag. Jordnötskrämen innehåller en blandning av ett stort antal vitaminer och mineraler som ger ett bra näringsintag.

Även du kan skänka jordnötskräm, vaccinationer eller ”bara” pengar till min insamling. Pengarna går direkt till UNICEF och deras arbete för världens barn. Varje liten insats och gåva är värdefull.

Läs mer om insamlingen och hur du kan bidra här.

Bild från UNICEFs gåvoshop där man bla kan köpa jordnötskräm mot undernäring.