Nu har jag äntligen lagt in bilderna från kameran i datorn, så här kommer lite bilder från mina 3 veckor i Oxford som språkreseledare.
Group ”Terry” i Oxford Castle i fängelset
Utsikt från Oxford Castle över staden Oxford
Resans höjdpunkt! Äta på Jamie Olivers restaurang ”Jamie’s Italian”
EF Disco
Här, på Harefields, bodde jag i en jättetrevlig värdfamilj.
Just nu kanns mina problem och min vardag har i Oxford inte sarskilt relevant. Det som skedde igar i Oslo och i Utøya ar fortfarande i mina tankar. I huvudet dyker det upp minnesbilder samtidigt som jag ryser av radsla for om det som skedde igar pa Utøya hade hant pa nagon av de utbildningar och arsmoten som jag tidigare har varit med och arrangerat for poltiskt engagerade ungdomar… Paniken. Radslan. Skracken. Allt ar sa himla hemskt.
2 dagar kvar har i Oxford. Det kanns inte sarskilt viktigt langre. En stad dar det verkar vara valdigt fa som ar medvetna om vad som faktiskt har hant i Norge. Trots att de engelska tidningarna har rubriker pa forsta sidan fran gardagens tragedi och BBC nyheterna nastan enbart har handlat om Norge – sa ar det anda valdigt fa som jag har pratat med som har vetat om vad som har hant.
Vad vi borde tanka pa och vara medvetna om ar det faktum att varlden ar idag fattigare. Vi har vaknat upp till en varld med farre engagerade ungdomar. Och som jag alltid har sagt och alltid kommer att saga, varlden behover FLER engagerade manniskor, inte farre. Det ar en oerhort sorgsen dag idag.
Hello from Oxford! Idag har jag suttit pa en sightseeing bus och akt igenom hela Oxford. Helt underbar stad. Fick bland annat lara mig att har ar det inte, som i Uppsala, en akademisk kvart som galler. Utan har i Oxford kor man med akademiska 5 minuter. Allting startar 5 minuter senare har an pa andra hall i England. Dock verkar mina studenter, framfor allt spanjorerna, tro att vi kor med akademiska 30 minuter. De ar alltid sena! Riktigt irriterande!
Just nu har vi brittiskt vader. Bara en massa regn och graa moln. Kanske inte sa konstigt da att man har blivit forkyld. Dock ar jag pa battringsvag vilket ar bra for imorgon ska vi aka skridskor! Ska bli kul!
Bara 5 dagar kvar nu innan jag ar hemma!
Nu har snart 2 veckor gatt sedan jag kom till Oxford. Peppar peppar, men det borjar lugna ner sig nu. Min telefon har inte ringt pa 1,5 dygn vilket ar rekord. En tyst telefon betyder glada studenter och sadant gillar vi!
Det regnar, vilket kanske inte ar sa konstigt med tanke pa att jag befinner mig i England, sa det blir nog ingen fotboll i parken med studenterna. Annars, fram till igår, så har vi faktiskt haft tur med vadret! Ikvall blir det i alla fall UV-disco. Det ska bli kul att se vad studenterna hittar pa for klader. Vet inte hur manga ganger som jag har sagt det, men det ar sa himla haftigt att sta pa scenen och dansa EF-dansen och se hur 700 andra personer dansar likadant!
Ska strax ivag in till stan for att traffa mina studenter. Tror sedan att om vadret tillater, att jag ska promenera runt lite i staden. Kanske kopa lite vykort. Oxford ar en oerhort vacker och mysig stad med alla gamla universitetsbyggnader!
Bild av Palle, den danske ledaren, på bla Bodleian Library
Ikvall var det dags att njuta! Jag, en dansk ledare och en annan svensk ledare gick till Jamie Olivers restaurang, som heter ”Jamie’s Italian”, har i Oxford for att ata middag. Forvantningarna var skyhoga, vilket oftast betyder pannkaka, men faktum ar att jag tror att jag kommer dromma om den utsokta maten och servicen som man fick pa Jamie’s Italian.
Nar vi val hade fatt ett bord (trots den langa kon utanfor restaurangen sa behovde vi inte koa mer an ca 30 minuter!) sa gjorde vi oss genast igenkanda och ihagkomna bland personalen. Vi hade 1000 fragor. Jag insag att min engelska ar hyfsat begransad nar det galler engelska matfraser och ord. Men vi behovde knappt lyfta pa blicken forran nagon hjalpsam servitor/servitris forsokte forklara och beratta om all mat. Och sa fort nagon tallrik med nagot mumsigt och lackert passerade oss sa ville vi genast veta vad det var for nagot. Allt sag sa himla gott ut att det tog lang tid for oss att bestamma oss!
Jag at i alla fall till forratt en sa kallade ”Vegetable rack” med en massa gott plock av italienska sma antipasti. All mat var sa himla frasch och man kunde verkligen smaka pa den goda kvaliten! At sedan pasta till huvudratt medan killarna at kott och sedan avslutades middagen med en fantastisk panna cotta som bara smalte i munnen!
Om jag hade rad, sa skulle jag ga till ”Jamie’s Italian” varje kvall under den resterande tiden har i Oxford for att verkligen kunna testa det mesta. Jag kan verkligen rekommendera Jamie’s Italian i Oxford.
So far – hojdpunkten pa min vistelse har i Oxford!
Bild fran restaurangens hemsida. Lagger upp mina bilder sa fort jag kan!
Nu ar det dag 5 har i Oxford och idag har jag varit med min internationella grupp (som bestar av fransman, tyskar, danskar och spanjorer) till London for en massa sightseeing. Helt galet. London ar fullt av EF, STS och tusen andra språkreseforetag. Overallt kan man hora ledare som skriker/ropar ”Come on guys, let´s get going!” eller ”Keep up, keep up”. Jag har ont i halsen nu efter att ha ropat hela dagen. Inte latt nar man ska se till sa att ingen av ens 30 studenter tappas bort i ett vimmel av turister.
Livet har borta ar oerhort intensivt. Man hinner knappt uppfatta att man faktiskt befinner sig i denna fantastiska stad. Forhoppningsvis lugnar det snart ner sig.
Lagger upp bilder nar jag kan. En dansk ledare, som bor i samma hostfamily (underbar!) som jag, var snall nog och lanade ut sin laptop till mig. Ikvall har jag, den danska ledaren och den tyska ledaren varit pa puben och atit fish n chips. Helt underbart efter en hektiskt, intensiv och lang dag. Klockan ar nu ungefar 8 pm men jag kan verkligen tanka mig at ga och lagga mig nu. Ar sa himla trott!
Vi hors!
Under min kommande vistelse i Oxford, när jag ska arbeta som språkreseledare, så kommer jag att bo i en värdfamilj. Jag mailade min kompis Miranda, som läste ihop med mig på University of Bradford, eftersom hon bor i Oxford. Tänkte att jag skulle kolla med henne om hon visste vart gatan låg, där jag ska bo. Av en ren händelse så visar det sig, om allting nu stämmer, att jag kommer att bo ca 30 sekunder ifrån hennes lägenhet! Vilken fullträff! Så nu är det bara att hoppas på några lediga timmar så man hinner träffas när man ändå befinner sig i samma land och samma stad. En kopp te hemma hos henne borde man väl i alla fall hinna med (hoppas!).
Jag och Miranda @ graduation
För några veckor sedan var jag i Oxford för en reunion med några av mina kurskamrater från Peace Studies. Vart vi alla är idag, ett år efter vår examen, är väldigt olika. Hippie i Indien, en som arbetar för en välgörenhetsorganisation för människor med funktionshinder, en annan som håller på och blir revisor, och en fjärde – som startar upp en egen välgörenhetsorganisation.
Och så jag.
Helgen i Oxford var underbar på många sätt och vis, men framför allt påminde den mig om att “även om floden delar på sig, så måste man hålla kursen”.
Och det blir lättare att hålla kursen när också får folk visar uppskattning för ens engagemang. Vi gör det för sällan. Jag tror dock att vi måste göra det oftare, visa att vi uppskattar när någon engagerar sig. För så fort man får höra att någon har uppmärksammat ens engagemang så ökar viljan och motivationen till att fortsätta engagera sig, till att fortsätta hålla kursen.
Smilesuss 