Rapport från en annan verklighet

För två veckor sedan var jag i Sankt Petersburg och fick träffa unga engagerade människor. En av dessa människor var Nikolay, som i torsdags deltog i en demonstration för mötesfrihet i Ryssland. Han lovade mig innan demonstrationen att han skulle berätta för mig hur det gick. Idag fick jag ett meddelande från honom och jag förstår nu varför jag inte har hört något från honom…

I was arrested and staying in custody for 1,5 days. till saturday I was in court but the court hearing was postponed at the place of my residence. It was awful. really awful. with me were arrested 15 activists, 5 of them staying in a small custody with me and we were sleeping right on the dirty floor, without any food or water.

People were arrested in different parts of the city. some of them near Gostinyi dvor, some of them on Nevsky prospekt, ,other people, including myself, who managed to reach the Governor’s residence, were arrested right there. There was police helicopter right over us and and when small group of us (may be last 20-25 people) were near the governor’s residence, more than 150 policemans made a circle around us and…. more than 100 were arested. nearly 150 or more

Nikolay demonstrerade alltså för rätten till mötesfrihet. I Ryssland är det inte självklart att kunna samlas på ett torg och protestera, göra sin röst hörd. Det är väldigt få demonstrationer som får tillstånd av myndigheterna och ofta blir de som vill utnyttja sin rätt till mötesfrihet, som faktiskt finns i paragraf 31 i den ryska konstitutionen, arresterade i sina försök.

Anledningen till varför jag publicerar Nikolays historia, är för att det är så få som är medvetna om det som sker i Ryssland. Att ungdomar i Ryssland lever i en annan verklighet med andra förutsättningar i jämförelse med oss. Vi kan inte låta dessa människor få kämpa i ensamhet. Tragiskt nog så tror inte jag att Nikolays historia är unik. Dock känns hans historia så overklig, därför att det vore oerhört osannolikt att något liknande skedde om jag gick till Mynttorget i Stockholm och protesterade. För Nikolay och alla andra som bor i Ryssland så är detta verkligheten, att man sannolikt kommer att arresteras om man går ut och demonstrerar.

Foto: Johanna Sundberg
Johanna Lönn och jag, som lever i en helt annan verklighet i jämförelse med Nikolay (till höger)

100 personer arresterade efter att ha demonstrerat för mötesfrihet i Sankt Petersburg

Associated press uppger att bara i St Petersburg ska den ryska polisen ha arresterat cirka 100 personer efter torsdagens demonstration för paragraf 31 i konstitutionen, som garanterar rätten till mötesfrihet. Trots denna paragraf så ges tillstånd sällan ut och polisen avbryter ofta icke-tillåtna demonstrationer. Kanske är detta varför jag inte har hört något från Nikolay?

Vita Huset har gått ut med ett uttalande där man uttrycker sin oro för att så många av deltagarna vid 31-demonstrationerna runt om i Ryssland i torsdags har häktats, dock har jag tyvärr inte hört den svenska regeringen uttrycka sin oro…

The United States is concerned by reports of the detention on March 31 of many Russian citizens who were participating in peaceful rallies throughout Russia to demonstrate their support for Article 31 of the Russian Constitution, which guarantees Russian citizens the right to peaceful assembly. The United States reiterates the importance of embracing and protecting universal values, including freedoms of expression and assembly, enshrined in the Russian Constitution as well as in international agreements Russia has signed.

Bild från mitt besök i St Petersburg för en vecka sedan.

Läs mitt blogginlägg om 31-demonstrationerna som jag skrev i torsdags!

Idag trotsar de rädslan och demonstrerar för rätten till mötesfrihet

Idag går tusentals ryssar ut och demonstrerar för rätten till mötesfrihet, då det är den 31:a idag. I helgen när jag var i Sankt Petersburg så träffade jag bland annat Nikolay (se bild), som har deltagit i dessa demonstrationer. Han visade mig bilder från när han har blivit arresterad, och blivit tvungen att spendera natten med en massa okända människor. Jag skrev ett meddelande till honom igår, där jag bad honom att höra av sig efter demonstration, och han svarade:

”Yes, of course, I’ll participate today and tell you about it, if I would not be arrested”

Han är ungefär lika gammal som mig och lever bara cirka två timmar bort med flyg. Ändå är vår verklighet så olika, då jag har aldrig ens funderat över huruvida jag kommer att bli arresterad eller inte när jag deltar i en demonstration.

Just den 31:a i varje månad med 31 dagar så går engagerade ryssar ut för att påminna makthavarna om paragraf 31 i den ryska grundlagen där rätten till mötesfrihet står med. Trots att de har stöd för att demonstrera i grundlagen, så mötts de med brutalitet från myndigheterna.

I de senaste demonstrationerna för mötesfrihet i Ryssland så har hundratals gripits, ibland även med våld. Jag har skrivit om dessa demonstrationer tidigare och jag har själv deltagit i en stöddemonstration utanför den ryska ambassaden i Stockholm. Idag skriver Amnesty och Östgruppen i Sydsvenskan om hur viktigt det är att Sverige faktiskt reagerar om demonstranterna idag grips, vilket de troligtvis kommer att ske. Det är kloka ord av svenska Amnestys generalsekreterare Lise Bergh och Martin Uggla, ordförande i Östgruppen för demokrati och mänskliga rättigheter. Jag hoppas att den svenska regeringen men även Sveriges riksdag lyssnar.

Bild tagen från PärGustavssons blogg.

Läs mina tidigare blogginlägg på samma tema:
”Idag visade jag mitt stöd för mötesfrihet i Ryssland”, ”Ryska aktivister fängslade efter demonstration för mötesfrihet”

Ryska aktivister fängslade efter demonstration för mötesfrihet

Den 31 december greps ca 70 personer under en demonstration för mötesfrihet i centrala Moskva. Efter anklagelser om att de ej har följt polisens förhållningsorder så dömdes tre av de gripna den 2 januari 2011 till administrativ internering. Detta trots att det finns vittnen som bekräftar motsatsen.

I Ryssland samlas människor varje månad (som har 31 dagar) den 31:e för att att demonstrera för den ryska konstitutionens 31:a paragraf som garanterar demonstrationsfriheten. Detta är något som jag har bloggat om tidigare. Det var alltså vid en sådan demonstration som dessa personer greps.

– Återigen underlåter de ryska myndigheterna att skydda rätten till mötesfrihet, en rättighet inskriven i den ryska konstitutionen, säger Andrea Huber, biträdande chef för Amnestys avdelning för Europa och Centralasien.

En viktig del av en demokrati är mötesfriheten och möjligheten till att kunna demonstrera. Jag tycker att det är väldigt bra att man arrangerar demonstrationer den 31:a vid ryska ambassaden i Sverige  för att visa stöd till 31-rörelsen i Ryssland. Genom att protestera utanför den ryska ambassaden så visar man också Ryssland (via ambassaden) att det inte är okej att de struntar i att skydda rätten till mötesfrihet.

Den 31 januari är det dags för en ny demonstration. Skriv in det i din kalender så du inte missar det! Jag återkommer med mer information när jag vet mer!

Läs gärna mina tidigare blogginlägg på samma ämne: Demonstration för den 31:a paragrafen i den ryska konstitutionen och Demonstrera på söndag för mötesfrihet i Ryssland

Amnestys pressmeddelande hittar du här.

Demonstration för den 31:a paragrafen i den ryska konstitutionen

Det blev ingen demonstration för mig idag och det är jag riktigt besviken över. Feber och hosta stoppade mig från att åka till den ryska ambassaden i Stockholm och demonstrera för mötesfrihet i Ryssland. Jag får försöka tänka positivt; ju fortare jag blir frisk, ju fortare kan jag engagera mig mer aktivt i frågor som mänskliga rättigheter.

Dock var det andra som demonstrerade idag, den 31:e. I Ryssland samlas människor varje månad (som har 31 dagar) den 31:e för att att demonstrera för den ryska konstitutionens 31:a paragraf som garanterar demonstrationsfriheten. Kalle Kniivilä skriver mer om detta på sin blogg!

Demonstrera på söndag för mötesfrihet i Ryssland

På söndag så bara måste jag vara frisk för då är det dags att befinna sig utanför den ryska ambassaden i Stockholm. Amnesty International och Östgruppen för demokrati och mänskliga rättigheter arrangerar en stöddemonstration för att stödja ryska demonstranter som protesterar för sina grundläggande rättigheter trots att de riskerar att bli slagna eller fängslade på grund av att de protesterar.

Det är nämligen så att “den 31:a i varje månad med så många dagar samlas oppositionen i Ryssland till en fredlig manifestation i syfte att påminna om paragraf 31 i den ryska konstitutionen, enligt vilken landets medborgare garanteras mötesfrihet. Deltagarna gör inte mycket väsen ifrån sig; de har inga megafoner och inga banderoller, bara små märken och skyltar med siffran 31.”

Vill du också hjälpa till och uppmärksamma det som sker i ett land inte så långt härifrån? Kom då till den ryska ambassaden, gjörwellsgatan 31 i Stockholm, nu på söndag kl. 13
Vi ses där!

Läs mer om demonstrationen här och här. 

Läs gärna även Kalle Kniivilä som skriver om mötesfriheten i Ryssland.

Att få demonstrera känns så självklart att vi glömmer bort möjligheterna

Ibland undrar jag om vi inte tar väldigt mycket för givet, som till exempel rätten till att demonstrera. Att kunna gå ut på gatan, hålla i ett plakat som har en kritisk text och ropa något budskap – det känns så självklart att kunna göra allt detta.

Född och uppvuxen i Sverige, bott några år i England, ja att få och kunna demonstrera har aldrig varit några konstigheter. Sedan ser jag ett reportage på nyheterna, läser ett blogginlägg eller en tidningsartikel som den i dagens SVD och blir påmind om att denna självklarhet för mig är inte så självklar för många andra. Tar vi i Sverige för givet på den, vad som tycks vara självklart, rätt att få och kunna demonstrera? Är det något positivt eller negativt att vi tar det för givet?

Förstår vi och tar vi verkligen till vara på den möjlighet som vi i Sverige har, nämligen att vi kan och får demonstrera utan att riskera att polisen kommer och arresterar oss? Vi får gå samman och säga ifrån när vi tycker att någonting är fel men frågan är, hur ofta gör vi det? Ibland undrar jag hur många av oss som verkligen har varit ute och demonstrerat mot det som vi anser är fel. Tyvärr tror jag att det är vanligare att man sitter på ett fik och klagar på allt som är fel med sina kompisar än att man deltar i en demonstration eller manifestation för att visa makthavare orättvisorna.

Jag blir alltid lika berörd när jag läser eller hör om människor och organisationer som trotsar förbud och istället går ut på gatorna och genomför fredliga demonstrationer och manifestationer. Idag blev jag berörd när jag läste om Las Damas de Blanco i SVD. För några veckor sedan läste jag detta blogginlägg om Ljudmila Aleksejeva och är fortfarande imponerad över hennes styrka. När man läser och hör talas om sådana här människor så kommer alltid tankarna och funderingarna tillbaka. Jag börjar återigen undra om vi inte har glömt bort vilka möjligheter en demonstration kan ge, när vi tar rätten för demonstration för givet.

Intressant? Läs då SVD och Kalle Kniivilä.

Deltog i demonstration mot rasism

Idag deltog jag i en demonstration mot Rasism som arrangerades av Ungdom mot Rasism och där alla ungdomsförbund till riksdagspartierna deltog.

Rasism är något som finns i vårt samhälle både här i Sverige men även globalt och är något som aldrig måste tillåtas.

Läs gärna Ola Karlmans blogg, eller vad han skriver på SVDs Brännpunkt. Dessutom skriver SVD om hur vi idag, genom demonstrationen mot rasism, har tagit över marschen från karlaplan till gärdet från nazisterna!

Idag visade vi högt och tydligt att vi kämpar för en värld utan rasism. Detta måste vi göra varje dag, för att kunna göra visionen verklig: en värld där alla – oavsett kön, tro, hudfärg eller sexuell läggning accepteras.