Paul Rogers – Parent of field in Conflict Analysis and Resolution

Under tre år läste jag vid University of Bradfords Peace Studies Department. Jag hade turen att under mina studier ha möjlighet att ha prof. Paul Rogers som en av mina lärarare och föreläsare. Jag hade honom bland annat när jag läste kurserna Introduction to International Relations och International Terrorism. En av de mest intelligentaste och ödmjukaste lärare som jag någonsin haft.

Här är en intressant intervju med honom, gällande just studier i Conflict Resolution. Mycket intressant och bra! Extra kul att intervjun är inspelad i prof. Paul Rogers rum/kontor på Peace Studies Department. Jag känner igen inredningen… Ibland saknar jag mina studier vid University of Bradford och min tid i England lite extra mycket.

Tips på en bra app!

Vill bara tipsa er som är intresserade av omvärlden och som äger en iphone; skaffa Uppsala Conflict Database app! Den är super! Du kan snabbt och enkelt ta reda på vart i världen det är konflikter, få korta summeringar om dem men även om gamla konflikter! Tänk om man hade haft tillgång till detta när man pluggade conflict resolution – det hade ju varit toppen!

Den utlösande faktorn som sätter bollen i rullning

Efter att ha läst Wolfgang Hanssons tankar så har jag inte kunnat sluta tänka på den avgörande faktorn som sätter igång allt ihop, själva katalysatorn. Detta var något som vi studerade och diskuterade väldigt mycket när jag studerade Conflict Resolution på universitetet. Vad är det som är den utlösande faktorn? Går den att förutspå? Vill man kunna förebygga den? Vill man kunna utlösa den tidigare? Intressant är det i alla fall.

För precis som Hansson skriver i Aftonbladet…

Man kan tycka att det är en smula underligt. Dag efter dag, månad efter månad, år efter år står människor ut med ofriheten och förtrycket. Sen plötsligt händer något. Det är som ett vattenglas under en droppande kran som långsamt fylls. Till slut svämmar glaset över.

Vem hade egentligen kunnat ana att en 26-årig kille med universitetsexamen skulle vara den utlösande faktorn? Vara det som fick glaset till att svämma över? Dock är framtiden osäker.

Intressant är även det som Dyab Abou Jahjah skriver på Opendemocracy.net

Could this be a popular revolution to topple the regime? This scenario cannot be excluded. There are already signs of dissent among some army units following the sacking of army commander Ben Amar for allegedly refusing to shoot at the protestors. Neither can the possibility of a military putsch to substitute one dictator for another. One thing is sure: there is a political awareness being created now among the Tunisian people and especially among the youth – a sense of historic possibility that what was deemed impossible may actually be within reach.

…

The most famous of Tunisian poets, Abolkacim Ashabi, once wrote a famous poem that we all learned in school across the Arab world. Its best-known verse reads: "If the people one day decide to live, fate must answer and the chains must break." Bouazizi’s martyrdom may have triggered a popular revival, many now believe, which will ensure that it is only a matter of time before Ashabi’s prophecy is fulfilled.

 

Så nu är frågan om glaset har svämmat över för sista gången, eller om förtrycket kommer att ersättas av något eller någon annan. Vad tror ni?

Andra som bloggar om detta är Filip Wästberg, Kulturbloggen, Ann Helena Rudberg, Carl Bildts blogg,  

En bra tanke, men svårt att genomföra visionen att krig ska vara olagliga

Samtidigt som människor dör i våldsamheterna i Kirgizistan så kan man idag läsa att krig ska bli olagligt. Lite ifrågasätter jag faktiskt detta, även om jag tycker tanken är bra, så har jag svårt att se hur man ska kunna utföra det hela. Är det som pågår i Kirgizistan olagligt? Eller faller stridigheterna där inte in i kategorin krig? Vad är ett krig?

Med tanke på hur forskarna i freds- och konflikthantering fortfarande diskuterar olika definitioner av ordet konflikt, så har jag svårt att se hur man ska kunna komma fram till en gemensam definition av krig. Dessutom, som man kan läsa i SVD, så kommer det finnas undantag till när krig skulle vara olagliga – vilket får mig att ifrågasätta det hela ännu mer.

Nej, jag anser helt enkelt att tanken är god. Dock återstår alltför mycket för att man verkligen ska kunna genomföra visionen att krig skall vara olagliga.

Intressant?

Inget krig, ingen fred i nagorno-karabakh

För nästan 16 år sedan medlade Ryssland, tillsammans med OSSE:s Minsk Grupp, fram en vapenvila i Nagorno-Karabakh. För nästan ett år sedan lämnade jag in min dissertation (herregud vad tiden går fort) där jag använde konflikten som ett av mina exempel för att diskutera OSSE:s konflikthantering. Tidigare idag öppnade vallokalerna i Nagorno-Karabakh och trots att några valobservatörer har rapporterat att valet har gått som det ska, att inga klagomål från kandidater eller väljare har inkommit, så behandlar EU dagens val som en “icke-händelse”.

Jag är inte förvånad. Det är sällan som man numera kan läsa om det som pågår i denna konflikt. Nästan som att världen hanterar Nagorno-Karabakh konflikten som en “icke-konflikt”.

Dock måste vi komma ihåg att vapenvilan som medlades fram 1994 inte löste konflikten. Utan den skapade istället ett tillstånd i Nagorno-Karabakh där det inte är krig, men det är inte heller fred.

Anna Matveeva skriver för the guardian och undrar om inte detta tillstånd är på väg att förändras. Och det verkar troligt, åtminstone efter det som Azerbaijans försvarsminister “spoke in February of the growing likelihood of a "great war" with Armenia.”

Intressant? Läs mer om Nagorno-Karabakh konflikten på DN, wikipedia, en rapport gällande medlingsförsöken i konflikten.