Under nobelveckan så uppmärksammas även situationen för förra årets pristagare

Det är nobelvecka, vilket märks för varje dag kan man läsa om vem som fått nobelpriset samt vem man tror kommer ropas upp dagen därpå. Jag väntar spänt på fredag. Den stora dagen, då jag anser att nobels fredspris är det finaste priset man kan vinna.

Vem jag tror vinner fredspristet 2011? Det kan ni läsa här, i blogginlägget som jag skrev för några dagar sedan.

Men på nobeltemat så är det glädjande att få läsa att förra årets nobelpristagare, Liu Xiaobo (läs mer om honom här), har tillfälligt fått lämna fängelset. Hur länge han får lämna fängelset, vet man inte riktigt. Liu Xiaobo dömdes 2009 till elva års fängelse för ”omstörtande verksamhet” efter att ha författat krav på politiska reformer och större fri- och rättigheter i Kina. Hans fru, har sedan Liu Xiabo tilldelades Nobels fredspris, suttit i husarrest. Visserligen hade jag hoppats att Liu Xiabo skulle släppts fri, så som en annan nobelpristagare Aung San Suu Kyi blivit tidigare i år, men att han tillfälligt blivit frisläppt ger i alla fall lite mer hopp. Det är dessutom oerhört glädjande att kunna se hur tidningar och organisationer runt om i världen, även ett år efter att Liu Xiabo tilldelades priset, fortsätter uppmärksamma pristagarens situation. För uppmärksammar man situationen för Liu Xiabo och hans fru, så sätter man även ljus på situationen generellt för de som kämpar för mänskliga rättigheter i Kina.

Akta dig för att sjunga poplåtar i Kina!

Jag är fortfarande glad över att Liu Xiaobo vann Nobels fredspris 2010 för sin långa kamp för mänskliga rättigheter i Kina. Det blir bara än mer uppenbart att Kina ej är ett fritt land när man nu förbjuder 100 poplåtar i Kina, alltifrån Backstreet Boys, Beyoncé till Lady Gaga. Varför? Det säger man inte riktigt… det enda som man meddelar är att låtarna skadar den statliga kulturens säkerhet och måste därför avlägsnas från utbudet. Läs mer om det på svt.

Jag tänker därför spela Lady Gaga och Beyoncé lite extra högt idag bara för att jag kan och får då jag bor i ett land där man får lyssna på den musik som faller en in, där staten inte lägger sig i vad för låter som jag har i min ipod.