Vardag igen och det känns nästan som att jag har vaknat ur en slags dröm. För resan till Ryssland, för att bevaka valet, känns fortfarande, två dagar senare, alldeles overklig. Min familj, mina kollegor och mina vänner vill höra mig berätta om själva valet och vad jag har sett. Men ju mer jag berättar, desto mer overkligt låter det. Ju mer jag pratar om allt valfusk som skedde, så låter det nästan som om det är påhittat – för karuseller, döda namn i röstlängder, 98 % valdeltagande i en region eller hur en ordförande för en vallokal nu riskerar fängelse efter att hon vägrat fuska – ja allt detta, låter som att det tillhör en annan värld. Det värsta är att detta är bara ett axplock av allt som skedde i söndags, vilket jag har bloggat om här på bloggen.
Trots allt valfusk, och trots att Putins parti Enade Ryssland vann valet (vilket inte kom som någon överraskning) så är det ändå inte det som jag vill berätta om efter mina dagar i St Petersburg. För det som jag tycker att svenska tidningar (som tex DN, UNT, SVD) i allmänhet har varit dåliga på är att förmedla det hopp och engagemang som faktiskt finns i Ryssland. Ja, ryssarna i stort verkar inte förmedla stor framtidsentusiasm men man får inte glömma bort alla de människor i Ryssland som faktiskt engagerar sig för fria och rättvisa val. Mitt i allt elände, så blev jag otroligt imponerad av att se dessa eldsjälar arbeta och som trots alla motgångar inte ger upp utan fortsätter att kämpa. Jag pratar om de politiskt aktiva som samlar in namnunderskrifter för att ens parti överhuvudtaget ska få delta i valet. Sedan måste de arrangera en valröresle samt organisera och utbilda människor som anmälar sig till att agera som valövervakare på valdagen. Jag pratar om de som engagerar sig i organisationen Golos, som trots hot mot sig själva och sin familj, fortsätter kämpa för att Ryssland ska få ha fria och rättvisa val. Jag pratar om alla journalister, som försöker skriva om sanningen, valfusket och som är extra noga med att få ner namnet på de som riskerar fängelse för att ha vågat säga nej till fusk bara för att kunna hjälpa dem. Och nu, efter valet, så går människor ut och demonstrerar mot valfusket, trots att de riskerar att gripas. Det ger en lite hopp, trots allt valfusk.
Att ha fått träffa dessa eldsjälar och engagerade människor ger mig trots allt lite mer hopp. Allt är inte grått och dystert i Ryssland. Även om allt valfusk i helgens val inte visade särskilt tecken på förändring, så tycker jag mig ändå ana en viss framväxt av människor som inte längre accepterar statens stora makt och förtryck av människors rättigheter. Det finns engagerade människor i Ryssland som kämpade tappert i helgen och som kommer att fortsätta kämpa. Viktigt nu att vi inte låter dessa människor få kämpa i mörker och tystnad.
Om du vill läsa fler analyser av experter angående helgens val så rekommenderar jag OpenDemocracy, Amanda Lövkvists blogg och Kalle Kniiviläs blogg.
Du får gärna tipsa om fler bra analyser!