Frihetens bittra smak – En film om Anna Politkovskaja

Det blev en riktigt mysig filmkväll hemma hos Amanda. Vi såg dokumentärfilmen Frihetens bittra smak – En film om Anna Politkovskaja. Jag tycker faktiskt alla borde se den. Den väcker många tankar, funderingar och känslor.

Filmen är en berättelse och ett porträtt av en kvinna som inte kunde sluta skriva om sanningen. Ett porträtt av en driven och engagerad kvinna som 2006 mördades utanför sitt hem i Moskva. Det är svårt att inte bli berörd när man ser filmen. Samtidigt som man får en tankeställare. Jag blir än mer imponerad av de ryska journalister som fortsätter kämpa för att skriva om sanningen. Därför vill jag passa på att påmina er alla om Insamlingen till den ryska journalisten Michail Beketovs stödfond.Tyvärr kan vi inte rädda Anna Politkovskaja, men vi kan hjälpa Michail Beketov som skrev kritiskt om att en motorväg skulle dras genom en skog. Han misshandlades med järnrör och fick svåra hjärnskador. Ingen har åtalats för detta. Läs mer om hur du kan hjälpa honom här.

Andra som skriver om filmen är Ulrika Knutson, Olof Kleberg, Lisa Bjurwald

5 år sedan Anna Politkovskaja mördades

Nu är det 5 år sedan journalisten och människorättskämpen Anna Politkovskaja mördades med fyra skott i sin trappuppgång i Moskva. Kollegor och utredare anser att det var ett beställningsjobb och även om man har gripit den som har sköt Anna, så har man inte gått till botten med vem som beställde mordet på den modiga journalisten.Anna Politkovskaja som var en orädd kritiker av Putins styre och var den mest kända kritikern av de pågående brotten mot mänskliga rättigheter i Kaukasien

Vad som är sorgligt är att höra hur chefredaktören på tidningen Novaja Gazeta, där Anna arbetade, berättar om hur mordet på Anna och andra reportrar har inneburit en slags självcensurering. Att man tänker en andra gång, innan man skriver om något. Man har dessutom slutat rapportera från Kaukasien då det helt enkelt är för farligt. Tidningen censurerar sig själva, för att slippa behöva begrava fler kollegor.

Sedan 2000, när Putin kom till makten, har 19 journalister i Ryssland mördats på beställningsuppdrag enligt människorättsorganisationer.

Idag är det dessutom premiärminister Putins födelsedag. Om man bortser från alla konspirationsteorier som har uppstått i och med att Anna Politkovskaja mördades på Putins födelsedag, så är det ändå svårt att inte kasta lite onda blickar på Putin. För hur mycket har han försökt se till så att man verkligen har fått tag i den som beställde mordet på Politkovskaja, stoppa korruptionen, reformera rättsväsendet och framför allt; hur mycket har Putin gjort för att få stopp på mördandet, misshandeln och kidnappningarna på journalister och människorättsaktivister? Svaret är ALLDELES FÖR LITE!

I en ny rapport från Europarådet och OSSE, Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa, och Europarådets kommissionär för mänskliga rättigheter, Thomas Hammarberg, är man mycket kritisk till hur länder som Ryssland utreder bland annat mord på journalister.
– Långsamma utredningar, inte helhjärtade utredningar… Om man har gripit den som faktiskt sköt så har man inte gått efter den som gav order om eller finansierade det här mordet. Det har blivit en stämning av straffrihet kring flera av de här fallen.

Sedan Anna Politkovskaja mördades så har klimatet för ryska journalister inte blivit särkilt mycket bättre. Ni som följer denna blogg vet ju redan vad journalisten Michail Beketov drabbades av. Däremot så är det positivt att världen utanför Ryslands gränser inte glömmer bort Anna Politkovskaja och hennes arbete.

Ryssland borde lyssna på sina egna pressmeddelanden

Det ryska utrikesdepartementet har skickat ut ett pressmeddelande där man fördömer förtrycket av journalister med syfte på behandlingen av mediearbetare i Egypten. Detta är ganska ironiskt och jag tycker att det är bra att DN uppmärksammar detta.

Som jag har skrivit om en hel del i denna blogg så är journalisters situation i Ryssland ingen idyll. Anna Politkovskaja = mördad. Oleg Kasjin = brutalt misshandlad Mikhail Beketov = brutalt misshandlad Detta är bara tre ynka exempel, en droppe i havet. Siffrorna för ryska journalister som har råkat illa ut är skyhöga, tyvärr.

Innan den ryska regeringen går ut och fördömer Egypten (vars behandling av journalister också är oacceptabel) så bör man granska sig själva och börja där.

Vill du hjälpa till? Glöm då inte kampanjen för Mikhail Beketov som behöver all hjälp han kan få för att ha råd med sjukvård och rehabilitering efter att ha blivit brutalt misshandlad.

Intressant? Läs då mina blogginlägg om journalisters situation i Egypten och i Ryssland.

Man får bara skriva snälla saker om putin…

En bok som gav en kritisk bild av Putin har beslagtagits av den ryska polisen. Efter att ha återigen läst Anna Politkovskajas bok Rysk Dagbok så kan jag inte påstå att jag är förvånad.

I boken kan man bland annat läsa:

“Självcensuren består idag i att man försöker gissa sig till vad man bör säga och vad man inte bör nämna om man vill behålla sig kvar på toppen. Syftet med självcensuren är att man får behålla sin höga, mycket höga, lön. Det handlar inte om ett val mellan arbete och arbetslöshet utan mellan att tjäna en förmögenhet och få en svältlön. Alla journalister har möjlighet att publicera sig på Internet, där man är mer eller mindre fri att säga vad man vill, och samtidigt finns det fortfarande ett par tidningar som också är relativt fria. Men där friheten finns, där är lönerna låga och betalas ut oregelbundet. Välbetalt är det i massmedier som spelar med i Kremls spel.”

Fri media i Ryssland?

Intressant? Läs då artikeln i DN eller blogginlägget i Politics Daily.

Människorättsaktivist tystas och världen tittar bara på

Om människorättsaktivister tystas, så borde världen säga ifrån. Visa att det inte är acceptabelt. Det är svårt att le när människor som hjälper andra blir tystade.

Sedan Anna Politkovskaja mördades har flera människorättsaktivister blivit mördade. Ett pressmeddelande från Svenska Freds den 5 november rapporterar att tjetjensk säkerhetspolis har fört bort den tjetjenske människorättsaktivisten Arbi Salambekovitj Chatjukaev.

Jag uppmärksammar detta, därför att världen är tyst och jag vill att fler ska förstå det allvarliga i vad som sker just nu.

I pressmeddelandet från Svenska Freds uppmärksammar man även att tjetjeniens president Kadyrovs närmaste man Adam Delimchanov har nyligen uttalat sig mycket hotfullt mot MR-aktivister i Tjetjenien och jämställde dem med terrorister och sa också att de skulle behandlas därefter.

Alltså, enligt Delimchanov är alltså MR-aktivsten Arbi terrorist. Arbi arbetar för den tjetjenska människorättsorganisationen Tjetjeniens mödrar som söker efter spårlöst försvunna och ger social och juridisk hjälp till anhöriga till försvunna från de båda Tjetjenienkrigen.

Och världen tiger.

Jag håller med det som Svenska Freds ordförande Anna Ek skriver på sin blogg:

”svenska UD [måste] vända sig till sina ryska kollegor för att be om en förklaring till det som nu händer. Det är oerhört viktigt att markera att omvärlden känner till gripandet för att därigenom minska risken för att Arbi dödas.

Låt det INTE bli så att ännu en människorättsaktivist tystas ner för gott.”