Vad vågar man egentligen skriva om som journalist i ett land som kränker pressfriheten?

Det är fortfarande några minuter kvar av den internationella pressfrihetens dag och jag vill inte att denna dag ska passera obemärkt. Det går inte att låta bli ibland att tänka, att om jag hade varit journalist i ett land som till exempel Ryssland, Ungern eller Italien, hade jag då kunnat skriva en del av det som jag skriver på denna blogg? Hade myndigheterna tillåt mig publicera artiklar som kritiserar landets politik och lagar när det gäller demokrati, yttrandefrihet, jämställdhet och mänskliga rättigheter? Eller skulle jag då ha råkat ut för samma öde som till exempel den ryska journalisten Michail Beketov?

Okej, nu är detta kanske ett extremt exempel men det går inte att blunda för att det är nog väldigt många journalister i länder där det inte råder pressfrihet, som hela tiden måste granska sig själva i sitt arbete som journalist av rädsla för att de kanske annars publicerar något som får myndigheterna till att agera, vilket kan betyda att de riskerar sin familj eller sitt eget liv.

Att EU borde hålla facklan högt när det gäller pressfrihet, kan jag tycka är en självklarhet. Dock är det många av EUs medlemsländer som kränker pressfriheten, vilket inte är acceptabelt. Därför blev jag glad när jag såg Birgitta Ohlsson, Jesper Bengtsson, Jean-Francois Julliard, Ola Larsmo och Ulrika Knutson skriva på Brännpunkt att ”Vi måste på allvar föra en diskussion om hur EU ska kunna garantera att grundläggande rättigheter, däribland pressfrihet, respekteras i hela unionen. Att inte respektera EU:s gemensamma regler måste få konsekvenser. Yttrandefriheten måste bevaras till kommande generationer. EU har en skyldighet att hålla pressfrihetens fackla högt i en värld där en majoritet av mänskligheten inte får tycka, tänka och tro fritt.”

Läs mer om denna dag: SVD, Editors’Weblog, BBC, Norran, Tomas Mattsons blogg,

Utländska journalister varnas i Kina

Jag kom över en BBC artikel som fler borde läsa. Lite har nämligen hörts om detta i svensk media. Jag tror att ledarna i Kina är oroliga över det som sker i Nordafrika och i Mellanöstern. Varför skulle de annars börja knacka på utländska journalisters dörrar och begära att få se deras papper. Det ryktas nämligen om att folk i Kina har uppmanats via internet ”to stage silent ”strolling” protests.”  Utländska journalister har ”varnats” till att inte skriva om detta. Några korrespondenter har även blivit utsatta för våld. Man är orolig för att den oro som har funnits bland människor i Nordafrika och Mellanöstern ska spridas till Kina.

En BBC journalist skriver väldigt bra om dels vad de har blivit utsatta för men även vad som har hänt med andra. Det tragiska är att han liknar det som sker just nu mot utländska journalister med vad som människorättsaktivister råkar ut för jämt och ständigt.

”It wasn’t even 6am this morning and Chinese police were knocking at the doors of foreign correspondents based in Beijing, demanding to see press credentials. The moves are part of what appears to be a concerted campaign launched in recent days to monitor and intimidate foreign reporters in China. Fears about the revolutions in the Arab world spreading here seem to have induced a state of paranoia in the internal security services. For the past three weekends huge numbers of police and plainclothes security personnel have flooded sites in major cities where anonymous calls on the internet have asked people to stage silent ”strolling” protests.”

Läs hela artikeln här.

Hur kan länder tveka till att vilja delta vid prisceremonin av Nobels fredspris?

Kina har skickat ett brev  där man har hotat länder från att delta vid prisceremonin av Nobels fredspris i Oslo i december. Detta har jag tidigare skrivit om, då uppmanade jag länderna som har mottagit detta brev att kasta brevet i papperskorgen. Läs mer om det här.

Nu blir jag dock irriterad när jag läser att det finns länder som tvekar. Länder som fortfarande inte har svarat på inbjudan till Oslos rådhus den 10 december gällande huruvida de tänker delta när Liu Xiaobo får ta emot Nobels fredspris. Sorgligt nog får förmodligen inte Liu Xiaobo möjlighet att själv kunna ta emot priset. Jag förstår inte hur länder kan tveka till att delta vid firandet av att det faktiskt finns människor i världen som kämpar för frihet, yttrandefrihet, fred och mänskliga rättigheter. Om länder tvekar på grund utav brevet från Kina, ja då vill jag veta varför. Själv så anser jag att dessa länder ska kasta brevet omedelbart i papperskorgen, skriva under namninsamlingen för att frige Liu Xiaobo och gå på prisceremonin för att hylla inte bara Liu Xiaobo, utan även alla andra människorättskämpar runt om i världen.

Läs mina tidigare inlägg på samma tema: Kasta brevet från Kina i papperskorgen! och Agera för yttrandefrihet, agera för Liu Xiaobo.

Läs även SVD, DN, Aftonbladet, som uppmärksammar att flera länder tvekar till att delta vid prisceremonin.

Aung San Suu Kyi: Yttrandefrihet är grunden för demokrati

Aung San Suu Kyi om vad hon ser som sin framtida roll:

”I just think of myself as one of the workers for democracy. Well, better known, perhaps, than the others here in Burma but one of those working for democracy.”

Att Aung San Suu Kyi vill sätta sig ner vid förhandlingsbordet med den militära juntan som har hållit henne under husarrest i över 15 år är imponerande. Hon vill reda ut skillnader och hitta lösningar för framtiden. Jag inspireras av hennes drivkraft, att hon aldrig verkar känna att “det räcker nu” utan hon fortsätter kämpa för demokrati även om det innebär att hon riskerar att hamna i husarrest igen. Nu gäller det bara att resten av Burmas befolkning också inspireras av henne och fortsätter kämpa för demokrati, oavsett om Aung San Suu Kyi får fortsätta att vara fri eller inte.

The 65-year-old said freedom of speech was the basis of democracy, but warned a crowd of about 4,000 people in Rangoon that if they wanted change they would have to go about getting it in the right way.

”We must work together,” she told them. ”We Burmese tend to believe in fate, but if we want change we have to do it ourselves.”

Läs mer på BBC, DN, SVD, PeaceJam

Kasta brevet från Kina i papperskorgen!

I Sverige blir regeringen dagligen utsatt för kritik och andra åsikter som framförs av medborgare. Detta är ingenting ovanligt utan fullt hälsosamt i en demokrati. Kanske är det just därför som jag inte blir så förvånad över att Kina nu hotar länder från att delta vid prisceremonin av Nobels fredspris. Kina, ett land som saknar yttrandefrihet och som kränker mänskliga rättigheter, kan uppenbarligen inte förstå att individuella människor kan hyllas för deras engagemang, drivkraft och sakfråga. Att Kina har skickat brev till europeiska ambassader i Oslo och uppmanat dem att hålla sig borta visar verkligen Kinas rätta sida när det gäller mänskliga rättigheter.

Jag hoppas innerligt att de som mottagit detta brev från Kina har kastat brevet i papperskorgen och bokat in datumet för ceremonin i kalendern. Det är viktigt att europeiska länder och demokratier verkligen står upp för värderingar som yttrandefrihet. För om vi inte gör det, vem kommer då att kämpa för människorättsaktivister som tystas?

Läs mer om Kinas hot på DN.se och SVD.se

Läs andra som bloggar om detta! Kinabloggen, Kulturbloggen, 之乎者也,

Agera för yttrandefrihet, agera för Liu Xiaobo

Frihet att få kunna säga att man inte håller med regeringen. Frihet att få kunna kritisera men även kunna ge beröm. Den friheten har vi här i Sverige men tyvärr är det alltför få som lever i länder med yttrandefrihet.

Jag har precis agerat för yttrandefrihet och för människorättsaktivister så som Liu Xiaobo (pristagare av Nobels fredspris 2010) som kämpar för yttrandefrihet i Kina. Du kan också agera! Amnesty International gör det möjligt för dig att skriva till bland annat Kinas premiärminister Wen Jiabao Guojia Zongli. Se mitt brev nedan som jag precis har skickat iväg via email. Agera du också genom att gå in här.

To: H.E. Mr. Cao Jianming, Wen Jiabao Guojia Zongli

I write out of concern for Liu Xiaobo, 2010 Nobel Peace Prize recipient, who was charged with "inciting subversion of state power" and given an 11-year prison sentence on December 25, 2009 for co-authoring a proposal for political and legal reform in China.
Liu Xiaobo co-authored "Charter 08," a proposal for political and legal reform in China. The police took Liu Xiaobo from his home in Beijing on December 8, 2008, two days before the planned launch of Charter 08. Numerous signatories of the charter have been questioned and harassed by Chinese authorities since its launch but only Liu Xiaobo has been charged or tried.
I urge you to release Liu Xiaobo immediately and unconditionally and ensure that he is not tortured or otherwise ill-treated while he remains in custody. Freedom of expression must be protected by the state in China, in line with Chinese constitutional guarantees and the International Covenant on Civil and Political Rights (ICCPR), which China has signed.

I thank you for your attention to these concerns and look forward to your reply.